Jag har nu lämnat Simon på sjukhuset och är tillbaka på hotellet, det var skönt med en promenad och skingra tankarna lite. Hittade ett litet Cafe på vägen som var öppet och köpte mig en ostfralla, men efter några tuggor var det nog, aptiten är verkligen inte på topp och det har inte blivit så mycket mat dag men, men så är det jag har ju lite att ta av = ).
Haile Mahteme dök upp vid 20.30-tiden han hade blivit kallad till kvinnokliniken för att hjälpa till med en akutoperation som drog ut på tiden. Han verkar vara överallt och jobba dygnet runt, så vi ville inte uppehålla honom utan tyckte det var bättre att han gick hem och sov så han är utvilad i morgon bitti.
Vi fick veta att röntgenbilderna på Simons buk och lungor såg bra ut, tack och lov. Varje gång man ska få ett besked är det lika nervöst. Men än så länge ser alla prover bra ut.
Navel kommer nog att ryka dock var han mer positiv då det gäller stomipåsen, som i dag har åkt upp på första plats på ”skräcklistan” så Simon kände sig nog lugnare när samtalet var över, även om det är en petitess i sammanhanget.
Haile var positiv och är övertygad om att allt kommer att gå bra i morgon.
Vi pratade också lite snabbt om att han kommer att lämna Akademiska och vi får helt enkelt välja att följa med till den nya kliniken, På Akademiska har dom tänkt att lösa det med en läkare från Holland en gång i vecka men det känns inte som något alternativ, vi vill ju ha den bästa i världen och det är Haile Mahteme.
Ha sa att anledningen till att han har sagt upp sig och startar nytt är att den psykiska pressen som han utsatts för, det är jobbigt med alla anhöriga och patienter som gråter, han berättar att det händer att dom ringer hem till honom på kvällarna och ber om hjälp och gråter och det finns helt enkelt inte resurser att operera fler än 1 – 2 patienter i veckan på Akademiska. Han berättade om en kille som var yngre än Simon och hade fått väntat för länge det gick inte att göra något åt. Fruktansvärt !!
Haile tyckte det var bra om jag kunde vara på sjukhuset på lördag och söndag framför allt för att peppa Simon och hjälpa honom att vända tillbaka dygnet, när man är dålig är det svårt att håll sig vaken och det känns ju bra att man är behövd.
Nu när jag lämnade sjukhuset skulle Simon duscha och ta på sig sjukhuskläder och sedan skulle han försöka sova.
Tänker på honom varje sekund och hoppas av hela mitt hjärta att allt ska gå bra och att han framförallt inte ska må allt för dåligt i morgon kväll när han vaknar jag hoppas också att jag har goda nyheter att ge honom när vi träffas igen.
Tack alla gulliga för fina sms, och meddelande, styrkekramar och annat, det värmer oerhört mycket ska ni veta.
Kärlek till er alla från Uppsala
Kram Tess
