Idag har det hänt mycket här uppe i Uppsala, Simon har varit uppe på benen och gått tre gånger idag, det är små korta sträckor ut till korridoren och tillbaka, men han kämpar på så gott det går. Han har i dag också blivit av med tre av fyra dränage slangar från magen (dom dränerar sårvätska och cellgifter från magen) något som var fruktansvärt smärtsamt. Dessutom hade dom växt fast lite, så sjuksköterskan fick vrida runt dom innan det gick att dra ur dom. – Krama min hand när det gör ont, skulle jag inte sagt, det kändes som om alla benen i min händer skulle knäckas, han vred sig och skrek, men tack och lov är det bara en kvar av den sorten nu, så det värst är borta. Dom har lagt om såret eller ärret varje dag och jag vet inte om jag vågar lägga ut ett kort på det här, vi har ju blivit helt avskräckta av allt, så vi tycker inte att något är ser farligt ut längre, vare sig det är slangar ur hål i magen, blod här och där häftklämmor och annat. Ärret är mellan 40 och 45 cm långt och är ”ihophäftat” men ser jättefint ut.

Det är helg och det märks tydligt på sjukhuset, det är lugnt och stillsamt annars har det varit fullt med folk överallt och fullt ös i korridorerna.

Haile var uppe och hälsade på Simon och meddelade att han nu får börja att äta, så i dag blev det 5 matskedar sparrissoppa och ett smörgåsrån med smör, vidare meddelade han att han tror att Simon kommer att bli fullt återställd till 99% även om det kommer att ta lite tid, och det får man ju ändå säga att man är lycklig över.

Idag kom Simons systrar Marie och Malin upp tillsammans med Simon mamma och pappa, vi har varit uppe på sjukhuset hos Simon på eftermiddagen och sedan blev det lite middag på en restaurang och nu har vi släng oss på sängen på hotellet för att titta på Lorrén. Jag tror tyvärr inte att jag kommer att få se slutet då ögonen redan går igen.

Här kommer några kort från sjukhuset, och jag vill bara säga att jag inte på något sätt lämnar ut Simon, utan han vet allt vad som skrivs och läggs ut här på bloggen, bara så ni vet.

Ha en skön lördagskväll, så hörs vi i morgon

Kram Tess