Mitt namn är Monica Wiriden och är kollega till Therese på Stendahls. När Therese frågade mig om jag ville vara med och skriva något på hennes blogg visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Inte på grund av för få intressen… utan snarare av för många sådana. Jag gillar djur, fåglar, akvarier, växter, blommor mm mm. Och naturligtvis att att bygga på min lilla kolonistuga.

Till slut bestämde jag mig för att berätta lite om mina fåglar. Jag har 5 st trefärgade glansstarar. 2 par och en extra hane. De är frukt/insektsätare och kommer ursprungligen från östra Afrika. Deras latinska namn är Lamprotornis superbus om någon är intresserad av det. Mina är födda och köpta som ungar i Danmark, där den här typen av fåglar är vanligare än i Sverge. Jag tror faktiskt att jag är ensam om att ha de här i Göteborgsområdet. I södra Sverige med närheten till Holland och Danmark är de är mer vanliga. Mina går inomhus i en stor voljär där de har gott om plats att flyga, men är ute så mycket som möjligt under sommaren.

Mitt projekt till sommaren är att göra färdigt deras utomhusvoljär i min trädgård.

Det är en paviljong som jag köpte förra året, den ska kläs med nät, botten stenläggas och den ser ut så här.

Visar också en bild när de var på förstabesök i trädgården för några år sedan. I en liten resebur och jag tror att det var mer skräck än glädje vid just det här besöket.

Som foder får de pellets som bas för att täcka näringsbehovet ordentligt. Diverse insektsfoder, frukt, sallad, extra mineraler/vitaminer och naturligtvis levande som mjölmask och zophobaslarver. De älskar nudlar och ägg. En fördel med att hålla den här typen av fåglar är att de äter upp allt i sina matskålar. Inga fröskal som flyger runt här inte. Belysningen inne består av UV-A och UV-B så de får så mycket som möjligt av dagsljus. Och jag har även en rejäl luftrenare för att luften ska vara så bra som möjligt för deras skull, eftersom de går inne så stor del av året.

Man kan väl inte påstå att de är speciellt tama men när de får nåt de tycker mycket om så äter de i alla fall från handen.

Min äldsta hona kikar lite nyfiket och funderar på om hon ska få något godis.

De har stoooor variation på alla sina kvirr och sånger. Både hanar och honor sjunger, honorna dock inte lika mycket. Man förstår verkligen att de kommunicerar med varandra. De låter på ett sätt när de får mat, ett annat när de blir skrämda.

Här är en typisk pose av min äldsta hane när han har sett nåt han blir skrämd av. Det följs av ett speciellt läte och han slår ofta med vingarna för att understryka det hela.

De lär sig även att härma olika ljud, typ mikrovågsugn och gråsparvarna utomhus. När de kommer i häckningstankar förändras också sången mellan paren. Det finns även en hel del gälla ljud som de åstadkommer, men som tur har mina änglar till grannar varit väldigt förstående hittills. Jag har mina fåglar för att de skapar trivsel, är väldigt vackra och kvittrar för det mesta alldeles underbart. Tack Therese för att jag fick vara med i din blogg 🙂