Jo det är sant, det är bannemig inget skämt även om man skulle kunna tro det.
I Lördags kväll tog mamma och pappa med sig barnen hem för att jag skulle försöka städa lite och vila. Jag gjorde lite majsvälling till kattungarna och tänkta ta med mig Atlanta i från hagen och när jag gick ner för backen vid växthuset, vek sig sulan på skon och jag föll handlöst framåt, vällingen flög och hästen blev rädd och när jag försökte rädda upp situationen satte jag foten snett ner i ett hål, det small till och sedan låg jag där och insåg att ”DETTA ÄR INTE BRA” det gjorde så jäkla ont, jag tror jag skrek i säkert 5 minuter innan jag ens kunde ringa någon och be om hjälp. Mamma och pappa svarade inte och hos Ulle var det upptaget, Atlanta var snäll som tur var och sprang inte över mig utan stannade precis bredvid och beta gräs. tillslut gick hon upp på gräsmattan i stället och det kändes lite tryggare, tillslut ringde mamma upp och även Ulle. Pappa kom och försökte få in mig i bilen, jag vågade inte titta på foten först, det kändes som om hela foten var av och att benpiporna stod rätt ut, men så var det inte tack och lov.
Pappa körde mig ner till akuten i Varberg och Ulle kom och fick tag i Atlanta och ställde in henne i stallet.
Jag är ju van vid sjukhus, vid det här laget så fyra timmar var ju helt överkomligt, jag fick ligga på en säng tills läkaren kom, pappa fick köra mig till röntgen och tillbaka, sedan kom en tjej och gipsade benet och pappa fick ställa upp som assistent, läkaren kom och kontrollerade att det var korrekt och sedan fick vi åka hem, var hemma igen vid 2-tiden så det blev inte mycket till sömn den natten, är man gravid så får man ju dessutom bara äta alvedon och det hjälpte ju föga mot den smärtan.
12 dagar med benet i gips och sedan ska jag tillbaka ner till Varberg och ta av gipset och röntga om foten igen, så får vi se vad dom säger. Föda barn med hela benet i gipsa kan ju bli spännande ; )
