Nu jäklar är det inte många dagar kvar, 15 dagar. Börjar bli lite smått nervös och undrar faktiskt vad jag har gett mig in på. Vet inte om jag tänkte så med dom andra. Hur ska det gå med tre barn, det var ju så bra med två, det kommer ju att bli mycket nu i början med kejsarsnitt, (man är ju inte jättehäftig efter det) vakna nätter, och allt som ska fixas.
Vi har ju kommit i från det där med blöjor, nappar, amning, välling, spyor, osv, osv. kommer man ens ihåg allt och hur man ska göra ??
Inskrivning på Varberg den 6/8 kl.14.30 skulle tro att det blir som förra gången, lite information om att man inte får äta, man ska duscha med Diskutan kvällen innan och även på morgonen, sedan ska man in och sätta kanyler i armarna, kateter osv, osv sedan kommer den enorma sprutan ( ryggmärgsbedövningen) och sedan är det bara att slänga upp benen på operationsbordet innan dom försvinner, ett nyp med en ordentligt tång i magen och sedan tar det 5 minuter så är den lilla prinsessan förhoppningsvis ute frisk och kry. En timme senare är magen ihopsydd, och sedan börjar man skaka (av bedövningen antar jag). Simon får äta goda smörgåsar och dricka Pommac och själv får man titta på, HUGRIG ; )
På kvällen tvingas man upp ur sängen för att duscha, och som belöning kanske , kanske man får en ostsmörgås och den brukar smaka typ det bästa man har ätit någonsin.
Ja det är lite skräckblandad förtjusning det där med att få barn, man får utstå en hel del, men så får man också något fantastiskt för det, en litet, litet liv som man kommer att älska över allt annat resten av sitt liv, så jag antar att det är värt det.
Calvin och Alicia väntar och väntar på att ”Ingela” ( som dom döpt henne till) ska komma ut och nu gör hon ju det snart…
Kram Barbamamma ; )
