Hejsan !
Ja var börjar man, tre dagar i en bubbla och idag söndag börjar det äntligen kännas lite bättre, det är tur att man glömmer för annars hade alla bara haft ett barn ; )

Vår lilla prinsessa (som fortfarande inte fått något namn) såg dagens ljus i torsdags kl. 11.08. Hon skrek som en liten vilde innan läkarteamet ens hade fått ut henne ur magen, så det är en liten bestämd tjej.

För att ta det från början, åkte vi hemifrån 06.45 och skulle vara på förlossningen halv åtta på morgonen för förberedelser. Vi fick ett rum när vi kom ner jag fick duscha i diskutan och fick snygga kläder på mig en kanyl i handen och en kateter, Simon fick operationskläder på sig och ett par träskor. allt var klart klockan åtta och sedan blev det en lång nervös väntan, på två och en halv timme hinner man tänka en hel del.
Läkaren som skulle utföra kejsarsnittet kom in vid 10.30 och meddelade att hon hade jobbat hela natten och därför inte ville göra snittet utan att en annan läkare kommer att vara ansvarig men att hon skulle vara med och assistera.

Jag frågade hur lång tid det tar från det att operationen började tills att bebisen var ute och då sa hon – Om jag hade gjort det skulle jag tippa på att det tar ca 3 minuter, men den andra läkare är lite mer långsam så säg att det tar honom 7 minuter ; )

10.50 fick vi gå in till operationssalen och där inne mötte jag ett känt ansikte, en gammal arbetskamrat som läst till operationssjuksköterska det var väldigt skönt för det blev fokus på lite annat än det det härliga ryggmärgsprovet, som gick bra, jag fick prata med narkosläkaren och han förklarade hela tiden vad som skulle hända, jag fick lägga upp benen och sedan tog det max en minut så kunde jag inte röra dom längre. Han förklarade att det enda som kommer att försvinna är smärta och temperatur, så beröringen finns kvar, dvs. du känner allt fast det gör inte ont.

– Nu nyper vi dig i magen med något riktigt vasst känner du något ?,-Ja det är klart men det gör inte ont.

Och så var det igång, jag hade väldigt lågt blodtryck och maskinen började skrika med jämna mellanrum vilket var lite otrevligt, men narkosläkaren pratade lugnt hela tiden och gav mig någon form av medicin varje gång maskinen tjöt. Det bökades och spände och det kändes som om hela jag åkte fram och tillbaka och efter exakt 7 minuter hördes ett skrik.
– Nu skriker hon innan vi ens har fått ut henne sa läkaren.
Och sedan fick vi se henne, Simon klippte av navelsträngen och sedan satt han med henne i famnen bredvid mig tills allt var ihopsytt och klart.

Klockan 11.50 var vi tillbaka på rummet där vi började.
Simon fick en fin silverbricka med smörgåsar och ”champagne” där vajade också en liten svensk flagga. Jag fick inte äta med faktiskt dricka så det blev en liten skål i allafall.

Lilla prinsessan blev mätt och vägd, och sedan tog man en temp som visade sig vara lite för låg, 35 grader, så hon fick ligga hud mot hud med massa filtar hos mig, efter tre timmar var tempen godkänd 36,5 och vi fick flytta över till BB.

Där har vi nu varit sedan dess, det är väldigt fint här nere, vi har ett eget rum med eget badrum med dusch, toalett skötbord osv. varsin säng, en platt tv med Netflix och mat serveras fyra gånger om dagen så det går ingen nöd på oss. Simon har varit här hela tiden, men åkte hem idag och kommer tillbaka i kväll och planen är att åka hem i morgon om allt fortfarande är bra.

I dag är första dagen som jag har kunnat resa mig från sängen själv, även om det gör svinont i såret. Kanylen är dragen, katetern likaså, plåstret över ärret drog dom i morse och det var INTE skönt kan jag säga, men nu hoppas jag inte det är något kvar, förutom blodförtunnande sprutor som ska tas varje kväll i 7 dagar. Ja hur ska det gå att ta sprutor själv när man är spruträdd, Nej det går inte, så Simon har fått instruktioner om hur han ska göra så han få bli sjuksyster hemma. vet inte om jag litar på honom riktigt, men jag har väl inget val ; ) jo det ska nog gå bra, har har ju vanan inne efter sin operation.

Nu ska jag och lilla ”- ja vad ska hon heta” gå ut och äta lite lunch
Ha en skön dag !
Kram Tessan