Då har jag varit tillbaka hos läkaren och gjort massa nya hörseltester jag fick svar på MR-röntgen att jag inte har någon tumör – Tack gode gud för det..
Däremot har man nu konstaterat att jag har en kronisk sjukdom i mitt inneröra som heter Menieres sjukdom. Allt är ju relativt, det är klart att det inte känns så roligt att leva med det här resten av livet, men jag hoppas på att det inte utvecklas åt det sämre hållet med yrsel, illamående och värre tinnitus.
Som det är just nu hör jag väldigt, väldigt dåligt, det brusar i mitt vänsteröra dygnet runt, ibland är det värre i bland lite bättre, och sedan har jag ett tryck i örat ungefär som om det slår lock eller att man har en ENORM vaxpropp som man bara vill peta ut, lite så känns det.
Det jobbiga är nog att höra så dåligt, jag tror jag säger hundra gånger om dagen till barnen -” Jag hör inte vad ni säger ni får komma hit”
Jag har ju förstått att jag fick detta redan 2008, då jag hade samma sak, då trodde man att jag fått ett brott på hörselnerven, men så var det inte. Det blev bättre efter ett år och även om jag hört dåligt sedan dess så har i alla fall öronsuset och trycket i örat varit bättre under några år, så nu håller jag tummarna för att även detta ska bli bättre tillfälligt.

Här kommer lite info om Menyers sjukdom som finns att läsa på nätet:

Menieres sjukdom är en gåtfull kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. Vanligast är att insjukna i yngre medelåldern alltså inom åldersspannet mellan 40 och 60 år. Hörselskadades riksförbund HRF beräknar att 50000 svenskar har sjukdomen. Den franske läkaren Prosper Ménière beskrev sjukdomen 1861, men hans upptäckter accepterades först efter hans död.

Den dominerande teorin till varför Menières sjukdom uppstår är att vätsketrycket i innerörat är för högt. Det beror på att det finns för mycket endolymfa – antingen pga överproduktion eller för att det är för dålig resorption av endolymfan i ductus och saccus endolymfaticus.

Det finns en tydlig koppling till psykisk stress, oro, sömnbrist och trötthet. Det finns också ett samband med migrän, som dock inte är helt kartlagt. Ärftlig disposition finns beskriven.

Det underlättar ofta att lära sig hantera sjukdomen och försöka leva på ett sätt som minskar symtomen. Det kan till exempel vara bra att undvika stress, äta saltfattig mat och vara fysiskt aktiv. Hos patientföreningar kan man få stöd och goda råd för att minska besvären.

Under attackerna kan medicin mot illamående hjälpa och det finns vätskedrivande läkemedel som kan förebygga anfall.

Hörselfunktionen på det sjuka örat kan i tidigt skede vara ojämn och variera från dag till dag. Det är förmågan att höra de låga tonerna som först försämras, men med tiden drabbas alla hörselfrekvenser lika mycket. Man tror att det förhöjda vätsketrycket sliter på de känsliga hörselcellerna. I sjukdomens slutskede får man ofta en permanent och stabil hörselnedsättning på det sjuka örat. Helt döv blir man dock inte. P g a av elektriska störningar i de skadade hörselcellerna uppstår ett ringande ljud i det sjuka örat s k öronsus eller tinnitus (latin för ringa).

Öronsuset brukar kvarstå med varierande hanterbarhet. Vetenskapliga undersökningar talar för att de allra flesta lär sig hantera den sensoriska impulsen från de skadade hörselcellerna. Hjärnan inser att ljudsensationen är ointressant nonsens och lär sig att sortera den till skräppost-högen utanför medvetandet. Dit sorteras mycket av andra vardagliga stimuli som hjärnan ständigt konfronteras med. Idag finns flera bra behandlingar för att minska upplevandet av irriterande öronsus. Men däremot finns ännu inga bra bromsande behandlingar mot det successiva hörselslitaget.