Dagen med stort D har uppenbarat sig även i år. Det är nu 6 år sedan Simon opererade sig på Akademiska sjukhuset i Uppsala av Dr. Haile Matheme. Den 23 maj är en dag som är väldigt speciell i vår lilla familj. Den är viktigare än alla andra dagar på året. Det är dagen då vi tänker efter lite extra, och funderar över att man ska vara rädd om livet för man vet aldrig vad som händer. Man är lycklig för att det gick så bra för Simon, men samtidigt kommer minnen upp om hur jobbigt det var under de nästan ett och ett halvt året som vi väntade på operationen, Simon genomgick den i Uppsala och tiden efteråt. Ussh det var ingen rolig tid, jag har förträngt det mesta.

Simon mår fortfarande väldigt bra, röntgen som görs varje år har fortfarande inte visat något tecken på att Bukhinnecancern har återkommit och jag hoppas av hela mitt hjärta att den aldrig, aldrig gör det heller. Jag hatar Cancer mest av allt. Det är så många som drabbas av denna fruktansvärda sjukdom och det är jobbigt att stå bredvid och titta på som anhörig och inte kunna göra något, hålla modet uppe, stötta och vara stark, något som inte alltid är så lätt men ännu värre för den som drabbas och som ska gå igenom tuffa behandlingar.

Njut av livet helt enkelt det är inte destinationen som är målet utan resan 🌸😉