… hur är det möjligt, hur tänker man, vad är det för fel. När man är så stolt att man inte kan skicka svårt sjuka människor rakt över gatan där det finns en av världens främsta och bästa läkare inom bukhinnecancer som kan rädda livet på patienter med denna hemska sjukdom
Jag är sååååå tacksam och lycklig att Simon fick sin operation innan allt detta hände, men det hjälper ju tyvärr inte alla andra som inte får den professionella hjälpen dom behöver för att överleva. Fy skäms rent ut sagt.

Här är en artikel från SvD. läs den så förstår ni hur fel det är.

I Sverige drabbas cirka 400 patienter årligen av bukhinnecancer. Genom ett omfattande kirurgiskt ingrepp kombinerat med cellgift i buken vid operationen har prognosen förbättrats radikalt vid denna sjukdom och numera överlever cirka 60 procent av patienterna i minst 5 år. Eftersom sjukdomen vid upptäckt är spridd i bukhålan var utsikterna för framgångsrik behandling tidigare mycket dåliga. Den avancerade kirurgiska metod som förändrat prognosen infördes i Sverige och UAS för drygt 10 år sedan av undertecknad, Lars Påhlman. Trots de mycket goda resultaten valde man vid kirurgdivisionen på grund av resursbrist att nedprioritera denna verksamhet.

Sveriges mest erfarne kirurg inom området – dr Haile Mahteme – valde då att 2012 starta den privata Uppsala Cancer Clinic (UCC). Man hade ett enda mål för ögonen nämligen att förlänga och rädda liv på patienter med bukhinnecancer. Lokaler hyrdes av Uppsala Läns landsting (ULL) och vissa tjänster köptes av Uppsala Akademiska sjukhuset (UAS). Allianspolitikerna i landstinget var positiva till etableringen. Man tillgodosåg nu behoven hos denna speciella grupp av svårt sjuka patienter. På grund av att kompetens saknades i hela Sverige och dr Mahtemes goda namn remitterades patienter från hela landet till UCC.

Uppsala Akademiska sjukhuset var redan från början av prestigeskäl negativ till den konkurrens som nu uppstått. Patienterna bosatta inom det egna landstinget hade två val: antingen utlandsvård eller privat betalning för en operation vid UCC. En viss verksamhets togs upp på UAS och tre andra sjukhus i Sverige under hösten 2012 men med avsaknad av kompetens för de svåraste fallen. De argument som framförts från UAS och ULL för att från hösten 2012 och framåt torpedera UCC är intellektuellt och moraliskt skrämmande och såväl UAS som ULL har lagt ut dimridåer och vilselett allmänheten.

Inledningsvis hänvisade man till UCC:s litenhet med avsaknad av storsjukhusets resurser och som följd av detta en otillräcklig säkerhet. Professor emeritus i kirurgi, Johannes Järhult, har nyligen reviderat verksamheten vid UCC och funnit att kraven för säker vård var uppfyllda. Denna rapport har man valt att stoppa i byrålådan. I själva verket har sjukhusledningen fört allmänheten bakom ljuset när man hävdat att man har samma säkerhet att utföra dessa avancerade ingrepp. Med nuvarande frekvens i opererandet dröjer det 6-8 år innan kirurgerna på UAS nått en acceptabel erfarenhet (200 genomförda operationer) att jämföra med UCC:s (dr Mahtemes egen erfarenhet av 700 utförda ingrepp).

Genom ett uteblivet avtal har ULL även gjort det omöjligt för andra landsting att remittera patienter då dessa nämligen kräver ett avtal mellan ULL och UCC för att anlita kliniken.

UAS påstår att man inte har väntelista för patienter med bukhinnecancer. Väntelistor kan manipuleras med mig själv, Anders Holtz, som exempel. Jag arbetar som läkare vid Neurokirurgiska kliniken på UAS sedan 1985 och drabbades av bukhinnecancer i december 2012. Den entydiga information jag fick från onkologer och kirurger om bästa vård ledde till operation vid UCC. Jag betalade operationen själv. Sexton månader senare lever jag ett nästan normalt liv och arbetar igen. Den behandling jag erbjöds vid kirurgkliniken var cellgift i 3 – 4 mån. Operation kunde bli aktuell om tumören minskat i storlek vid efterföljande datortomografi (DT). Att effekten av cellgiftsbehandlingen är mycket dålig i buken och noggrannheten är låg vid den DT som avgör om en senare operation är möjlig upplystes jag inte om (fem av sex metastaser upptäcktes ej vid undersökningarna före min operation). Sannolikheten är därför mycket stor att man inte finner någon minskning av tumören och konsekvensen för mig hade inneburit enbart cellgiftsbehandling med en förväntad överlevnad på cirka 6-9 mån.

Den behandling jag erbjöds minskade väntelistan till operation med en patient men visar även på hur kompetensbrist kan gömmas. Jag är inte den ende som vilseletts och förvägrats optimal vård av behandlande läkare.

Motarbetandet av UCC exponerar en intolerans mot konkurrens som bottnar i insikten att kompetensen vid UCC är överlägsen den man själv kan erbjuda. Samarbete och utbyte av erfarenheter ersätts av protektionism. Uppskattningsvis 250 av 400 patienter erbjuds nu enbart palliativ vård på grund av brist på operationsresurser varav minst 100 av dessa årligen kommer att dö en för tidig eller en onödig död. Den framgångsrika bojkott och kartellbildning som utförts av ledningen för UAS och företrädare för ULL med alla landsting i Sverige utom de längst upp i norr har fått dramatiska konsekvenser.

Det som även förvånar oss är att verksamhetschefer på kirurg- och onkologklinker runt om i Sverige övergivit läkaretiken och deltagit i en sannolikt olaglig bojkott- och kartellbildning samt undanhållit patienter bästa vård trots medvetenheten om UCC:s överlägsna kompetens.

Valfrihet och patientmakt är tomma ord i Uppsala. Etablissemanget har lämnat en svårt sjuk patientgrupp åt sitt öde. Behandlingen av UCC visar hur moraliska och etiska hänsyn om en patientgrupps bästa har fått stå tillbaka för prestige och maktfullkomlighet.

ANDERS HOLTZ

överläkare i neurokirurgi på UAS och tillika patient på UCC

LARS PÅHLMAN

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prestige-gar-fore-liv-nar-cancerklinik-laggs-ned_3617020.svd