Välkommen till Kastanjegården

… hur är det möjligt, hur tänker man, vad är det för fel. När man är så stolt att man inte kan skicka svårt sjuka människor rakt över gatan där det finns en av världens främsta och bästa läkare inom bukhinnecancer som kan rädda livet på patienter med denna hemska sjukdom
Jag är sååååå tacksam och lycklig att Simon fick sin operation innan allt detta hände, men det hjälper ju tyvärr inte alla andra som inte får den professionella hjälpen dom behöver för att överleva. Fy skäms rent ut sagt.

Här är en artikel från SvD. läs den så förstår ni hur fel det är.

I Sverige drabbas cirka 400 patienter årligen av bukhinnecancer. Genom ett omfattande kirurgiskt ingrepp kombinerat med cellgift i buken vid operationen har prognosen förbättrats radikalt vid denna sjukdom och numera överlever cirka 60 procent av patienterna i minst 5 år. Eftersom sjukdomen vid upptäckt är spridd i bukhålan var utsikterna för framgångsrik behandling tidigare mycket dåliga. Den avancerade kirurgiska metod som förändrat prognosen infördes i Sverige och UAS för drygt 10 år sedan av undertecknad, Lars Påhlman. Trots de mycket goda resultaten valde man vid kirurgdivisionen på grund av resursbrist att nedprioritera denna verksamhet.

Sveriges mest erfarne kirurg inom området – dr Haile Mahteme – valde då att 2012 starta den privata Uppsala Cancer Clinic (UCC). Man hade ett enda mål för ögonen nämligen att förlänga och rädda liv på patienter med bukhinnecancer. Lokaler hyrdes av Uppsala Läns landsting (ULL) och vissa tjänster köptes av Uppsala Akademiska sjukhuset (UAS). Allianspolitikerna i landstinget var positiva till etableringen. Man tillgodosåg nu behoven hos denna speciella grupp av svårt sjuka patienter. På grund av att kompetens saknades i hela Sverige och dr Mahtemes goda namn remitterades patienter från hela landet till UCC.

Uppsala Akademiska sjukhuset var redan från början av prestigeskäl negativ till den konkurrens som nu uppstått. Patienterna bosatta inom det egna landstinget hade två val: antingen utlandsvård eller privat betalning för en operation vid UCC. En viss verksamhets togs upp på UAS och tre andra sjukhus i Sverige under hösten 2012 men med avsaknad av kompetens för de svåraste fallen. De argument som framförts från UAS och ULL för att från hösten 2012 och framåt torpedera UCC är intellektuellt och moraliskt skrämmande och såväl UAS som ULL har lagt ut dimridåer och vilselett allmänheten.

Inledningsvis hänvisade man till UCC:s litenhet med avsaknad av storsjukhusets resurser och som följd av detta en otillräcklig säkerhet. Professor emeritus i kirurgi, Johannes Järhult, har nyligen reviderat verksamheten vid UCC och funnit att kraven för säker vård var uppfyllda. Denna rapport har man valt att stoppa i byrålådan. I själva verket har sjukhusledningen fört allmänheten bakom ljuset när man hävdat att man har samma säkerhet att utföra dessa avancerade ingrepp. Med nuvarande frekvens i opererandet dröjer det 6-8 år innan kirurgerna på UAS nått en acceptabel erfarenhet (200 genomförda operationer) att jämföra med UCC:s (dr Mahtemes egen erfarenhet av 700 utförda ingrepp).

Genom ett uteblivet avtal har ULL även gjort det omöjligt för andra landsting att remittera patienter då dessa nämligen kräver ett avtal mellan ULL och UCC för att anlita kliniken.

UAS påstår att man inte har väntelista för patienter med bukhinnecancer. Väntelistor kan manipuleras med mig själv, Anders Holtz, som exempel. Jag arbetar som läkare vid Neurokirurgiska kliniken på UAS sedan 1985 och drabbades av bukhinnecancer i december 2012. Den entydiga information jag fick från onkologer och kirurger om bästa vård ledde till operation vid UCC. Jag betalade operationen själv. Sexton månader senare lever jag ett nästan normalt liv och arbetar igen. Den behandling jag erbjöds vid kirurgkliniken var cellgift i 3 – 4 mån. Operation kunde bli aktuell om tumören minskat i storlek vid efterföljande datortomografi (DT). Att effekten av cellgiftsbehandlingen är mycket dålig i buken och noggrannheten är låg vid den DT som avgör om en senare operation är möjlig upplystes jag inte om (fem av sex metastaser upptäcktes ej vid undersökningarna före min operation). Sannolikheten är därför mycket stor att man inte finner någon minskning av tumören och konsekvensen för mig hade inneburit enbart cellgiftsbehandling med en förväntad överlevnad på cirka 6-9 mån.

Den behandling jag erbjöds minskade väntelistan till operation med en patient men visar även på hur kompetensbrist kan gömmas. Jag är inte den ende som vilseletts och förvägrats optimal vård av behandlande läkare.

Motarbetandet av UCC exponerar en intolerans mot konkurrens som bottnar i insikten att kompetensen vid UCC är överlägsen den man själv kan erbjuda. Samarbete och utbyte av erfarenheter ersätts av protektionism. Uppskattningsvis 250 av 400 patienter erbjuds nu enbart palliativ vård på grund av brist på operationsresurser varav minst 100 av dessa årligen kommer att dö en för tidig eller en onödig död. Den framgångsrika bojkott och kartellbildning som utförts av ledningen för UAS och företrädare för ULL med alla landsting i Sverige utom de längst upp i norr har fått dramatiska konsekvenser.

Det som även förvånar oss är att verksamhetschefer på kirurg- och onkologklinker runt om i Sverige övergivit läkaretiken och deltagit i en sannolikt olaglig bojkott- och kartellbildning samt undanhållit patienter bästa vård trots medvetenheten om UCC:s överlägsna kompetens.

Valfrihet och patientmakt är tomma ord i Uppsala. Etablissemanget har lämnat en svårt sjuk patientgrupp åt sitt öde. Behandlingen av UCC visar hur moraliska och etiska hänsyn om en patientgrupps bästa har fått stå tillbaka för prestige och maktfullkomlighet.

ANDERS HOLTZ

överläkare i neurokirurgi på UAS och tillika patient på UCC

LARS PÅHLMAN

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prestige-gar-fore-liv-nar-cancerklinik-laggs-ned_3617020.svd

Hur går det då med stallbygget kan man undra ?
Jo det går bra, men just nu ser man inte att det händer så mycket, så då tycker man att det står stilla vilket det naturligtvis inte gör. Murarna är här och håller på att putsa utsidan och baksidan och gaveln är klar, dom har väl kanske halva långsidan kvar innan det är dags att gå in och börja putsa insidan, dessvärre har vädret ställt till det lite så jag skulle tro att vi ligger några dagar back. Snickarna inväntar material till golvet på loftet och det kommer nog på torsdag då vi också ska ha ett nytt byggmöte för att stämma av.
I går var jag och pappa nere och mätte ut alla mått till boxarna som nu ska beställas.
innertaket i stallet är uppsatt och klart och det borde snart vara dags att sätta in alla fönster och dörrar.

Det verkar vara många som åker förbi och ser att vi bygger ut för i lördags ringde hela fyra personer som ville ha boxplats och idag ringde en till. Dessvärre är det ju knöfullt och den nya boxen som byggs är redan uthyrd. I söndags kom två nya hästar till Kastanjegården som har stått här förut och jag har tre till som står på kö, så vi skulle kanske ha kvar tältstallet och hyra ut det ; )

// Tess

Vad har hänt sedan sist ? ja vad har hänt ?!, förmodligen ganska mycket, men om man inte kommer ihåg vad man gjort så är det förmodligen inte så mycket.
Vi krattar en ofantlig massa löv just nu, men det är skönt att vara ute i friska luften och det är ju så vackra färger ute på alla träd, så det blir som balsam för själen även om det är jobbigt. I söndags var vi ute i tre timmar och väntade på regnet, det kom tillslut en störtskur på 10 min men det var allt. Barnen lekte i lekstugan och Selma satt sovandes i babybjörnen.

Vi försöker hålla Selma vaken så mycket det går på dagarna för att hon ska sova på nätterna , men det är näst intill omöjligt.

Alicia och jag har ridit både lördag och söndag, lilla Gillan är ju super snäll men lite envis särskilt när man rider i paddoken så i lördags fick Alicia låna Ärtan, min gamla fina skimmel ; ) hon är så snäll när det kommer upp ett litet barn på ryggen, sedan är hon ju väldigt för stor, Alicia såg ut som en lite flugskit på ryggen, men hon kunde styra runt Ärtan alldeles själv.

I fredags lovade jag barnen att vi skulle gå på utflykt och har man lovat så har man, då är det bara att bita i det sura äpplet och gå ut hur mycket det än öser ner ; ).
Barnen packade fika i en ryggsäck och jag tog med Selma i vagnen, på med alla regnkläder och så cyklade /gick vi ner till havet med ett litet stopp på lekplatsen vid kyrkan.
Nere vi havet blåste det kalla nordanvindar och det var inte speciellt mysigt, men vi fikande, och kastade lite ”macka” i havet och sedan gick vi hem på barnens begäran.
– mamma vi längtar hem , kan vi inte gå hem och dricka varm choklad?
Det var kanske lite långt för barnen att cykla/gå hela vägen fram och tillbaka ner till havet men ingen klagade utan dom kämpade på med sina cyklar hela vägen hem. Alicia fick dra sin cykel uppför den steniga grusbacken från Kyrkansängar och Calvin ledde sin, väl hemma blev det VARM CHOKLAD.
I lördags var prästen som ska döpa Selma på besök och vi gick igenom dopet som är lördagen den 8 november, vilka psalmer som ska spelas hur vi ska sitta osv, osv. det är två små barn till som ska döpas en liten Greta och en liten Tor ; )
I lördags var jag och barnen också hemma och hälsade på min syster och Ola, trodde jag skulle åka själv med Selma men när övriga ligan fick veta vart jag skulle, ville alla åka med. Så det blev jag och barnen som åkte.
Barnen brukar leka i moster Charlottas garderob, kan ju verka konstigt men hon har en sådan där garderob som alla drömmer om, ett helt rum med kläder, väskor och skor, med sminkbord och en liten soffa med bord och fåtölj. Alicia i det här fallet men även Calvin brukar para i hop hennes väskor med skor och så få hon tala om om det är rätt. och vi han inte ens fika klart innan Alicia började tjata. Vi lämnade lite barnkläder som Calvin haft när han var liten och om 10 veckor kommer ju deras lille prins att titta ut och det ska bli jättekul. Sedan bjöds det på glass i soffan till film, kan ju inte blir bättre ; )

Idag är Simon borta och kommer hem i morgon kväll, jag ska snart åka och hämta barnen på dagis och sedan blir det tacos på menyn, Calvin har beställt det till middag idag. I morgon har vi inget planerat men på torsdag ska jag och Selma hem till mamma och baka pajer till dopet medans Calvin och Alicia är på dagis, och till helgen ska jag och Simon åka till Helsingborg, åhhh det ska bli jättekul, det var så längesedan jag var borta eller det beror givetvis vad man jämför med jag har ju varit i Flyinge med hästen men bara han och jag.
Vi ska gå på bio på fredags kvällen och på lördagen ska vi åka över till Danmark, shoppa lite, äta middag och SOOOOVA på hotell. Simons snälla syster och mamma kommer hit och passar barnen och tjejerna i stallet hjälper till med fordringar osv. och mamma kör Calvin till simskolan på söndag, det är lite att pussla med när man ska bort, det är liksom inte bara att packa och sticka.

Oj vad lång det blev…
Ha nu en bra dag och glöm inte äta er gröt var dag, det är ju snart inte långt kvar till tomten kommer ; )

Kram,Kram Tess