Välkommen till Kastanjegården

Semestern närmar sig med stormsteg i morgon är det den bästa dagen på året, dagen då man lämna kontoret efter en hektiskt vår, checkar ut, tar av sig skorna och springer barfota ut i 5 veckors ledighet med familjen. Det kan inte bli bättre.

Vädret denna våren/sommaren har ju hitintills var den bästa jag kan minnas, det känns nästan som om man redan har haft semester fast man har jobbat, sol, sol hur mycket som helst och ljumna kväll, varmt i havet – så underbart.

För några veckor sedan samlades vi på stranden i Onsala för att träffa Mikaela som har hjälp mig att föreviga min lilla familj. Det är så roligt att ha fina bilder på sin familj och framför allt på sina barn. Min dator och min hårddisk är fullproppade med tusentals och åter tusentals bilder men det finns alltid plats för fler, precis som om det alltid finns plats i hjärtat för fler härliga minnen som man kan spara och plocka fram. Det är liksom en enorm ovärderlig och oersättlig skatt som ingen kan ta ifrån en.

Jag blev glad när jag såg bilderna, att hon har fångat personerna bakom bilderna, känslan när jag ser Selma så är de precis så hon är, busig, lite finurlig en liten pajas som älskar sin morfar mer än något annat.

Tänk att min lilla fina 3-åring fick hoppdiplom blev 2:a på Grevagården, det är ju inte sant, på riktigt. Hon skötte sig så fint och fick väldigt fina betyg ( Hoppningen 8,5 – 9) Men det roligaste av allt var att hon delade 2:a platsen med Ulles fina Luccarelli som dessutom fick dubbeldiplom både i hoppning och i dressyr.

Vi har verkligen tränat hästarna för uppgiften och det kändes bra att åka och veta att man verkligen har gjort allt man kan för att ge hästar dom bästa förutsättningarna.

Vi har löshoppat och tränat dom för visning för hand, vi har flätat och knoppat och ridit för att dom ska känna sig vana att bli ridna med flätor, vi har åkt runt på olika ställen för att dom ska träna på olika miljöer, dom har fått vilopauser från arbetet för att dom ska tycka det är kul osv osv. Det är roligt när man får betalt för det enorma arbete man faktiskt lägger ner, sedan kan det ju gå som det går ändå, dom kan ha en dålig dag, bli spända eller rädda för något och så är det ju med hästar.

Jag trodde att hon skulle vara lite trött när jag skulle göra ridprovet (som man gör efter löshoppningen) men det var hon verkligen inte, hon var super pigg. Domaren tyckte väldigt mycket om henne så det var extra roligt.

Nu väntar ett långt och härligt sommarlov med kompisarna på betet 🌱☀️

Dagen med stort D har uppenbarat sig även i år. Det är nu 6 år sedan Simon opererade sig på Akademiska sjukhuset i Uppsala av Dr. Haile Matheme. Den 23 maj är en dag som är väldigt speciell i vår lilla familj. Den är viktigare än alla andra dagar på året. Det är dagen då vi tänker efter lite extra, och funderar över att man ska vara rädd om livet för man vet aldrig vad som händer. Man är lycklig för att det gick så bra för Simon, men samtidigt kommer minnen upp om hur jobbigt det var under de nästan ett och ett halvt året som vi väntade på operationen, Simon genomgick den i Uppsala och tiden efteråt. Ussh det var ingen rolig tid, jag har förträngt det mesta.

Simon mår fortfarande väldigt bra, röntgen som görs varje år har fortfarande inte visat något tecken på att Bukhinnecancern har återkommit och jag hoppas av hela mitt hjärta att den aldrig, aldrig gör det heller. Jag hatar Cancer mest av allt. Det är så många som drabbas av denna fruktansvärda sjukdom och det är jobbigt att stå bredvid och titta på som anhörig och inte kunna göra något, hålla modet uppe, stötta och vara stark, något som inte alltid är så lätt men ännu värre för den som drabbas och som ska gå igenom tuffa behandlingar.

Njut av livet helt enkelt det är inte destinationen som är målet utan resan 🌸😉

Ja det kan man verkligen säga, allt går så otroligt fort i dagens samhälle, och det är mycket som ska hinnas med. Simon brukar säga till mig nästan varje morgon när klockan ring 05.30 – ”Älskling vi måste njuta av vardagen, det är ju det som är livet, vi måste göra vardagen till något roligt och bra”. Tur att jag har honom som kan peppa mig när man känner sig som sju svåra år och listan på saker man ska göra är så lång att man inte kan se slutet, hjärtat slå dubbelslag och man ibland inte vet vad man själv heter.

Maj är en otroligt härlig vacker månad, solen lyser från en klarblå himmel och värmen börjar komma tillbaka. Allt börjar bli sådär ljuvligt grönt, blommorna börjar slå ut och man ser fjärilar som flyger över köksträdgården, bara att vakna av att solen lyser in genom sovrumsfönstret är lycka ända ner i lilltån ; )

Hemma händer det mycket. Jag håller på att förbereda Winnie för 3-års testen som är i Skövde den 20 maj. Hon hoppar så otroligt fint och jag önskar så att hon fick visa det på testet den 20:e, då skulle hon väldigt fina poäng, men jag vet ju hur det är med hästar, dom kan bli spända, ha en dålig dag just då osv. Det ska bli spännande att göra ridprovet, både för mig och alla andra som ska titta på, hon är ju lite vild och vig.
Jag är i alla fall väldigt glad över min fina häst

Barnen mår bra, Calvin slutar ju snart tvåan och har fullt upp med sina aktiviteter det är handboll, fotboll och tennis på schemat. Just nu har handbollen ett uppehåll men då är det fotbollsträning två gånger i veckan i stället och matcher och cuper på helgerna. Tennis på onsdagar och i sommar ska ha gå en kurs på två veckor hos Edvin, något han ser fram emot. I övrigt är det givetvis dataspel som hägrar när läxan är gjord. Han har spelkompisar i England som han spelar med över nätet, roligt att höra att han har blivit så duktigt på engelska bara på att prata med dom, även om hans mamma inte gillar att han spelar dataspel.

Alicia börjar ju ettan efter sommaren och för hennes del är det mestadels ridning som gäller, hon rider på ridskola på fredagar och övriga dagar är det lilla Pokémon som får motion hemma på Kastanjegården, på lördagar är det fotbollsträning tillsammans med bästa kompisen Johanna och till hösten börjar äntligen handbollen för hennes årskull, så det har hon bokat upp, även det tillsammans med bästisen Johanna. Det är jätteroligt nu när Alicia blivit lite större och kan sköta sin ponny själv, vi kan rida tillsammans och hon kan hjälpa mig med sysslorna i stallet och hon är jätteduktigt på att fixa foder, göra i ordning sin ponny själv och hjälpa mig att släppa ut hästarna.

Selma den lilla busen gillar också att rida och frågar ofta om hon får rida sin lilla ponny Gillian, dessvärre räcker inte alltid tiden till och mamma får dåligt samvete över att inte hinna med allt, men hon hänger med så gott hon kan och är väldigt hjälpsam.
Hon är väldigt rolig just nu säger otroligt mycket roliga saker och gör vår vardag lite extra allt. Hon älskar Fuldans med Rolandz, så den får man höra fram och tillbaka till dagis non stop ; )

I övrigt närmar sig sommaren med stormsteg och semestern nalkas, ska bli så skönt med lite ledighet, vi startar vår semester med en vecka i Moria, Spanien och sedan ska jag in och jobba en vecka innan jag har resten av mina semesterveckor. Det blir lite små utflykter som vi inte bokat in ännu, men vi hoppas att det blir en fin sommar med mycket sol och värme. Simon ska springa ett gäng trail lopp, det blir lite tävling med hästarna och annat.

Nu på torsdag ska vi på kalas till lilla Leonie som fyller 1 år, till helgen har jag tömkörningskurs hemma på Kastanjegården då Karin Engström kommer upp från Skåne och håller i en två dagars kurs med teori hemma, ska bli jättekul. på fredag ska jag till Calanderska och kolla mitt knä som inte blivit bra efter operationen, det blir lite jobb och sedan till ridskolan med Alicia och sedan var den veckan slut.

Nästa vecka är det Fjordskolans dag som jag är med och anordnar både för Calvin & Alicias klass så jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop, sälja korv och bröd, samtidigt som jag ska står och sälja lotter på en annan plats, med tre barn, Simon är nämligen inte hemma han är och springer något stort lopp i Göteborg, vet inte riktigt vad det heter ; ) ….. men det löser sig säkert, på kvällen sedan är vi hembjuden till en klasskompis till Calvin, ska bli supermysig

På jobbet är det mycket att göra, väldigt mycket men väldigt roliga saker just nu, det är många fotograferingar både med Blomsterlandet (min favorit) och med Volvo lite filminspelningar och massa annat så det är lite att ta tag i innan man får gå på en välbehövlig semester.

Hoppas ni alla får en härlig maj och njut, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet
Kram Tess☀️

Här kommer några bilder ifrån Sälen där vi var föra helgen med Lena & Andreas
Det var kallt som bara den och blåste ordentligt på fredagen -16 grader kallt och blåst på 10 sekundmeter på det. Vi åkte utför hela fredagen och på lördagen blev det längdåkning och en tur upp på fjället med snöskotrarna. Vi har haft det toppen bra. Sovit, ätit god mat både hemma och ute på restaurang. Vi har umgåtts och skrattat en hel del, bra för själ och hjärta helt enkelt.

Tack Sälen för denna gången, vi ses igen vecka 10

Godmorgon hoppas att ni har vaknat och känner er på topp. Här skiner solen och bara det gör ju att man blir lycklig ; )
Skönt med lite helg det är ju fullt upp i veckorna men även på helgerna av någon anledning.

Simon åkte tidigt i morse för att ut och springa helg trail, jag har varit ute och fodrat hästarna och släppt ut dom i sina hagar, vi har hunnit äta lite frukost och precis skickat i väg Calvin till handbollsträningen. På schemat idag står stallet, hästarna ska ridas, Alicia ska rida Pokémon, Atlanta ska få gå på tur, Gillian har det bra i hagen eller så vill Selma rida henne. Lastbilen ska få komma in och i kväll ska jag, Ulle & Hanna hem till Marion.

I morgon är det barnkalas, handbollscup och sedan ska hästarna ridas, det ska mockas och fodras.

Nästa vecka åker jag och Simon till Sälen torsdag till söndag, ska bli jättekul, det har redan blivit några svängar för mig dit upp både vecka 1 och vecka 3 och nu vecka 5 också.

I onsdags var jag nere hos Eamon Hickey och red på Winnie för första gången. Både i skritt, trav och galopp. Känslan var helt fantastisk, väldigt mjuk och smidig och hon skötte sig exemplariskt. Skulle tro att hon får stanna två veckor till innan hon får komma hem. Planen för henne är ju 3-års testet i maj, ska bli spännande att matcha henne inför det.

Hoppas ni får en härlig lördag ; )
Kram från mig

14Jan 2018

För ca5år sedan, strax efter att jag börjat motionera, läste jag en artikel i en tidning, den handlade om ett ”terränglopp” som startade tidigt på morgonen, det var bäcksvart, en liten grupp löpare hade lampor och reportern skrev att det knastrade mystiskt av löparnas ståldubb i januarinatten.

Det var också underligt för loppet hade startat på Onsala halvön, där jag bor, och ända till göteborg längs vandringsleder i det kuperade naturreservatet Sandsjöbacka!!!

Galet!!! tänkte jag, hur klär man sig för det, hur hittar dom, äter dom??? Var kommer dessa människor ifrån?

Frågorna var så många att jag helt enkelt inte ägnade mer tid åt det, TRODDE JAG DÅ!

Men under alla följande år har jag sett detta som det omöjliga målet, något som är för en liten klick i löparkretsar, något som jag tyckte var väldigt attraktivt!

Jag har aldrig nämnt min dröm/mål för någon, man blir ju kallad galning för betydligt lättare uppgifter….

Hade tränat inför Turkiet (60k) i Oktober 2017, körde även Tjönarparen (50k) i december och Anders Sandegårds höjdmeters-backyard på annandag jul 2017.
Men jag saknade ”timmar”, mängdträning o långpass.
Kände mig ändå hyffsat förberedd inför uppgiften och som vanligt sjukt nervös och spänd, jag får ju nästan alltid krampkänning vid ca20k så en raceplan och nutritionsplan var ett måste.

På morgonen körde svärfar ner mig till Tjolöholm så jag kom precis lagom innan start –Tack L.H!

Starten gick 06.00 utanför slottsporten, precis på samma ställe som vi hade våran bröllopskål 29maj 2010, magiskt!

Det var enligt prognos ca 0grader, det skulle bli lite kallare under dagen.

Bitvis var det lättlöpt första milen, mot Fjärås bräcka, svårt att ”hålla igen på farten” och inte dras med i klungan som var betydligt mer erfarna än mig.
Min plan var att håll ett snittempo på 7min/km på den första halvan (4mil), alltså till Lindome.

Kläder och skoval kändes mycket bra, det var tyst, mörkt och nästan inga bilar när vi sprang över E6 vid Fjärås station.

När vi sprang nerför berget mot Stensjön och Hjälm så kände jag krampen började göra sig påmind och jag längtade efter dagsljuset.
Jag knatade på, åt godis, och drack varmt.

Vid första kontroll Iglakärr 25k, så fyllde jag en varm flaska med vatten och en flaska med sportdryck, det blev en bra mix och kändes skönt med den värmande flaskan mot bröstet. Detta koncept körde jag sedan på alla 5 checkpoint.

Det var ett par timmar själv här men sen kom en stockholmare ikapp och vi följdes åt till Lindome, han sprang egentligen lite för fort för mig men jag ville så gärna ha hans sällskap så jag gamblade lite med kramprisken.
Hade nu varit ute ca 5tim.

Vid Lindome 40k fanns det möjlighet att ha en ”Dropbag”, en väska som organisationen transporterat dit från starten.
En del har packat nåt dom tror sig vilja äta eller ett ombyte inför en lång kväll.

I mitt fall så stod Therese där med en uppvärmd hästlastbil, med uppvärmda kläder och varm pannkaka med Nutella och hallon, mums.

Jag hade planerat att byta till mina Icebug med ståldubb, men bestämde mig för att behålla mina nyaköpta Hoka Speedgoat för allt var ju så bra.
Det kan också vara vanskligt att ta av sig skor i dom här lägena och upptäcka eventuella skavanker och som sen ger negativa tankar senare i loppet. -Tack Therese!

Efter Lindome går man i Sandsjöbacka området, ”Ståldubbens hem”, men det hade ”fryst på” över natten så det var ”bara klabbigt”.
Jag böjande få ont i höger knä, detta oroade mig då det var lång väg kvar, jag hade från början bestämt att om jag kommer till Spårhaga (60k och då endast 2mil kvar) utan fullt utvecklad kramp så skulle inget få stoppa mig.
Men knät behöver jag ju…

Krampkänningen började nu kroppen vänja sig vid och jag reglerade effektuttaget efter dess intensitet, hade nu gått ner till snittempo 8min/km, det är också härjigare natur nu, med en del delar som du försöker ta ikapp tappad fart.
Här hittade jag min försvunne stockholmare igen, han hade sprungit fel och dök upp från ett sidospår, kul!

Gjorde ett snabbt stopp på Kyrkobyn 50k, fyllde vätskor och sen iväg,

Nu gällde det att ta sig till Spårhaga genom terräng jag kände till väl, detta är första halvan av Sandsjöbackadelen, bara få gjort detta så har jag mitt delmål.
Jag var trött, man tar omvägar runt stenar som är typ 20cm höga, hållningen är helt kass, men det går framåt!

En trevlig kick fick jag dock av att en arbetskamrat hade tagit sig ut i skogen och hejade på, -Tack Henrik!

https://youtube.com/watch?v=B4BLsjkRNNM%3Frel%3D0

film; slå på ”desktop Version”

Vid Kontroll Spårhaga 60k höll jag min tidsplanering hyffsat och brydde mig mindre om krampkänningen, tog en extra kopp varm buljong, salt som fan, mums. Stockholmaren verkade sloknat något så jag gick ut före honom. Ensam igen…

I andra delen av Sandsjöbacka delen så är det ett par riktigt söliga partier och en del stigningar, knät gör framför allt ont i nerförs lut, då böjer man liksom mer på knäleden..
Tog häng på två löpare, en dansk och en irländare, dom hade bestämt sig för att springa ihop förstod jag.

Dom sprang lite för sakta men det var skönt att ligga bakom o lura på deras vägval över vattensjuka partier. Sprang sen förbi när jag visste att faran var över.

Det var bara att jobba med positiva tankar nu, ”bara Änggårdsbergen kvar”

Hade här ”tappat” i tid men löparna blev tröttare och jag tyckte jag kunde ”stå på” rätt bra fram till nästa station.
Jag var bara glad att detta antagligen skulle gå vägen.

Kontroll Sisjön 72, en ljuvlig syn, här möter man ju också vanligt folk på promenad som hejar på en glatt.

Nu bär det av nerför och jag passade mig för att springa fel (med förra året friskt i minnet). Den sista delen av detta lopp går på samma bana så jag kom ihåg hur jag krampade här förra året på 44k-distansen. Men inte nu minsann!
Jag sprang hela vägen från Sisjön, över dalen, in i Mölndalsravinen och upp i Änggårdsbergen.
Det var rejält mörkt nu igen, och ännu mörkare i skogen. Jag räknade att jag hade ca 2tim kvar på pannlampan så inget sölande nu!
Detta är det jobbigast partiet på hela sträckan.

Såg ett par ljus längre fram och tänkte att dom måste jag ikapp!
Det visade sig att det var en kompis och två andra, Martin C som jag tittat efter hela dagen. Han ”brukar” komma ikapp mig på tävlingar och ”plocka upp mig” när jag är helt slut, denna gången var det kanske tvärt om. Vi slog följe sista biten.

Jag hade efter Sisjön börjat kolla mer och mer på klockan, undrade om jag kunde komma ikapp och gå in under 11timmar, alltså tillbaka till ”Min Bästa Tänkbara” tid. Men det gör så ont i kroppen, och tankarna bråkar med varandra. –Vad spelar det för roll att komma in 5 minuter före eller 5min efter på en hel dag,,,

MEN DET GÖR DET! helst när man är nära jämn timme.

Martin upplyser mig när vi är på väg nerför Änggårdsbergen mot Botaniska, -att om vi skall klara ”11tim” så får vi lägga in ”3tempo” de sista 2k.

Jädrar va jag tog i och på den sista knicken (innan Slottsskogsvallen skall man springa över det lilla berget närmast spårvägen) så hade dom dragit om banan från förra året, FAAAAN extra tid!!!
Kutade ner för slänten och in på stadion,
Hör av speakern att familjen och lilla Selma väntar, är sååå kul att jag fick det på film.

https://youtube.com/watch?v=fxpb_yt55A0%3Frel%3D0

film; slå på ”desktop Version”

Klockan säger 83,9k Tid 10:59:45 Det blev en trevlig 49plats.

Vi var ca 130personer anmälda, ca30 startade ej och ca10pers skulle komma att bryta under loppet.

Det här var kul, det får vi göra om!

Foto Robert Axelsson

P.S
Sandsjöbacka Trail Marathon hade i början en distans på ca 60k som utgick ifrån Onsala, starten är numera flyttad söderut till Tjolöholm och distansen blir då 50miles (82km) D.S

Turkiet 21oktober 2017

”Så våldsamt ont men samtidigt en så alldeles underbar känsla”

Så kan man sammanfatta hur mina ben känns nu och under en stor del av gårdagen i Salomon Cappadocia Ultra Trail.

Jag är så fantastiskt nöjd med att äntligen sprungit ett längre race utan kramp.

Den här gången var det jag som hade fullständig kontroll, på allt!
En förkylning skulle visa sig vara en god sak, den gjorde mig än mer allert på att hålla en lugnare fart och få i mig näring o vätska i rätt tid.
Hade fått hjälp att göra en nutritionsplan och själv gjort en pace-plan.
Allt gick enligt plan de första 20km, vi kom strax ut på öppna landskap, superfint landskap och jag försökte bara njuta.
Området är känt för sina underliga bergsformationer som ur-människorna tydligen gillade att hacka ut små grottor i.

Men jag kände av förkylningen vid stigning ca25km, strax innan 2:a Checkpoint. Bestämde mig för att inte låta detta störa mig och jag ”började om” vid cp.
Jag märkte snart att tappat fart från min plan, fan!
Jag hade ju glömt lägga till tid för det man tappar på cp, man fyller vätska m.m.
Fick till ett bra nötande ett par timmar, skönt, kände att jag hade kontroll.
Kylan (endast 2grader vid starten kl 7) hade nu bytts mot stekande Turk-sol.
Vissa bergspartier, där man sprang på en sluttning var riktigt svettiga, samtidigt som det fläktade skönt på bergsplatån.

Rädslan för kramp avtog nån stans vid 45km. För då började benen värka!
Uppför kan man ju trixa till genom olika sätt att gå, men nerför, oj va ont det gjorde.

Den sista cp var vid 51km. Då hade jag varit ute ca 7timmar.
Försiktigt började jag tro på detta! men det är ju trots allt i slutet krampen alltid kommit. Under de sista 10km ökade jag sakta, sprintade (tyckte jag då alla fall) de sista till en alldeles underbar målgång.

Kunde inte hindra att några tårar vill titta ut. Så skönt känsla!

61km, ca2000 höjdmeter på ca 9tim.
Jag har aldrig sprungit så sakta men jag kunde kanske kört 2 mil till!
Ett perfekt lopp i min mening, med dom träningsförutsättningar jag har och med tanken att jag övervägde att ej starta!

14Jan 2017

Detta lopp har varit mitt största mål sedan jag sprang förra året.
I år blev det strax under 5tim, en halv timma längre än sist.
Är ändå rätt nöjd då knäskada i september stökat till träningen.
Dessutom fick jag grymt ont i höger häl på jobb i fredags.
Har svårt att gå på foten men springa gick bättre då man kan försöka landa på framfot i stället. Dock svårt i terränglöpning där det även är mycket nedför.
Krampkänning från och med 22km gjorde oxå att det hindrade mig från att dra på, och när jag dessutom sprang fel efter station-Sisjön så är tiden ett faktum.
Men att min fru Therese stod i målgången för första gången var obetalbart!

21Maj 2016

Mission: Sub90

Yeeessss!!!
Drömgränsen, Sub 90min på Varvet är besegrat!
I 4år har jag ansett det vara galet orimligt att snitta under 4:15min/km på Varvets 21km.
Hade gjort 2st race-planer, en för 1:28 och en för 1:30.
Märkte direkt att det skulle bli tungt. Det gick för sakta o trångt första 3km men min puls var redan över mjölksyranivå. Nåt var fel o vågade inte lita på pulsmätaren.
Efter 10km var jag ikapp och i fas för min snabbare raceplan.
Men efter Götaälvbron 15km var jag helt plötsligt efter även på min saktare raceplan. Fan! Körde järnet sista 3km, skrek år folk att hålla till höger. Det var krig!
Sluttid 1:29:35
Sååå mycket slit det ligger bakom, i alla fall för nån i min livssituation. Mitt träningsprogram under våren har trasats sönder av sjukdom, stukningar och Sälenresor och definitivt ingen asfalt! Vaknade i fredags med ont i hals och förkylning…. Men viljan besegrade visheten och jag är nu så lycklig.

Tack löpcoach
Tomas Amneskog, Rikard Hallgren o Dimitrios Kiriazidis och Aktivitus-Emma.
Naturligtvis även min kära Therese Törnell, jag lovar nu att ställa löparskorna på hyllan, i alla fall dom paren utan dubb!

16Jan 2016

Yipikayeeee!!!
Tidigt i morse startade jag mitt första Trail-marathon.
Vi startade i Kungsbacka och följde vandringsleder genom Sandsjöbackareservatet och ända in till Slottskogen.

Det var ca 7grader kallt på morgonen och jag var osäker på hur man skulle klä sig.
Det var svårt att hålla vätskan flytande även om jag hade köpt en extra isolering till munstycke och slang.

Hade som mål att först o främst ta mig i mål i kylan. Helst under 5h.
Riktigt tungt och smärtsamt efter 36km, kramp båda baksida lår vid 42km. Men är sååå nöjd nu!

Tack Therese Törnell för att du låter mig härja runt så här

Kära vän, kära Solan.

Vi har hängt ihop väldigt länge du och jag, snart 8 år. Dom första åren hade vi väldigt roligt, kommer du ihåg alla sköna sommarbeten. Jag kommer ihåg att du kom med en lastbil hit ner till Onsala från Härnösand och att vi som 1-åringar fick gå tillsammans på det där härliga betet. Jag tror att jag var den som hittade på mest hyss, jag vet att jag kom undan både verkning och den där hemska Swish Off och även avmaskningen under 12 veckors tid varje år genom att spela vildhäst, fotfolket försökte men misslyckades varje år. Du skötte dig alltid även om jag försökte lära dig allt bus jag kunde.

På hösten när vi var två vet jag att fotfolket ville lära oss nya saker och vi fick åka till en sådan där stor inomhus arena, där blev vi jagade och skulle hoppa över några färgglada pinnar, jag vägrade galoppera mest för att reta fotfolket som fick springa tills dom blev högröda i ansiktet och gav upp ; ) Du var nog lite bättre på det där med galopp men balansen vet jag inte hur det var med, vet att du snubblade en gång och välte. På våren fick vi åka på vår första tävling tror dom kallade det 3-års test. Min ”fotis” mådde nog inte så bra just då hon var lite frånvarande och helt likblek, jag tycker ändå att jag skötte mig bra och gjorde mitt bästa, men du var ju helt strålande och gick och vann hela skiten, fotfolket var superglada och vi fick åter igen åka till det där underbara betet en sista gång.

Året efter började hårdträningen vi började åka tillsammans på små träningar med dom där färgglada pinnarna som jag nu förstått kallas hinder. Ibland kom din fotis och hämtade upp mig och ibland kom vi bort och hämtade upp er. Vi åkte runt på massa olika ställen för att våra ”fotisar” ville att vi skulle bli världsvana på olika ställen.

Jag tror också att vi för första gången träffade den där killen ”Svante” som var så roligt att åka till och som vi under åren träffat måååånga gånger.

När vi var fem tyckte vi nog själva att vi var ganska bra, vi kom på att vi kunde reta fotfolket genom att vägra gå på trailen efter veterinärbesiktningen, dom försökte med mig och jag vägrade och sedan med dig som gjorde som jag. Jag såg att dom blev ganska arga några gånger, men det var ju så kul ; ) med åren slutade vi med det, varför vet jag inte, kanske för att vi förstod att vi inte skulle kunna komma undan.

När vi var sex tyckte nog fotfolket att vi var duktiga, vi fick åka på fler och finare tävlingar, vi åkte alltid tillsammas du och jag, det har blivit många mil i transporten under åren, ibland har fotfolket nog inte haft riktigt kontroll, kommer du ihåg när vi stod på motorvägen och väntade i en timme, medans fotfolket bytte däck på en sunkig husvagn dom hyrt påhejandes av 15 kossor, hahah eller när din ”fotis” glömde ditt pass när vi åkte till Karlskrona, då var dom allt lite nervösa.

När vi var sju fick vi lite större uppgifter att bita i. Dom där hindren blev helt plötsligt mycket högre och din ”fotis” började helt plötsligt svänga lite snävare och det gick också lite fortare och så fick vi gå in efter vi var klara och ställa oss på något konstigt led oftast kom det någon tant eller gubbe och tog din ”fotis” i hand och gratulerade vi förstod att vi hade gjort något bra när detta hände, ”fotisarna” var lite gladare och man fick en extra morot om man hade tur.

Min ”fotis” köpte ju tillslut någon form av stall på hjul som vi fick åka i, jag fattade inte att jag helt plötsligt skulle åka på sidan och min ”fotis ” blev lite arg på mig vid några tillfällen, tror till och med att din ”fotis” som nästa aldrig är arg på mig blev ordentligt arg den gången, men med lite träning fattade jag tillslut, du fattade med en gång som vanligt. Vi fick nu åka på lite nya tävlingsplatser och det var fantastiskt kul varje gång det var dags. Jag kände på mig när du och din ”fotis” var på ingång och jag fick lite skäll när jag inte kunde behärska mig då jag av glädje bockade och sparkade inne i stallet när jag hörde er bil svänga in på gårdsplanen. Jag hade dessutom koll på när ni kom och körde förbi på vägen från min hage oftast på fredags morgon och ibland fick även jag följa med trotts att min ”fotis” var på arbetet.

På fredagar var det ju dags för det där som jag inte var så bra på men som du alltid hade bästa betyg i. Dressyrträning för den där Kajsa, hon var en bestäm dam, men trotts att jag inte var någon stjärna så tror jag att hon gillade mig och jag gillar henne. Du måste ha älskat Kajsa, jag såg ju när ni tränade hur fint det såg ut din ”fotis” red ju så bra också. Tror att våra ”fotisar” drog en vinstlott när hon kom in i våra liv.

Kära Solan, jag gillar dig väldigt mycket och jag vet att vi har blivit väldigt bra omhändertagna av våra ”fotisar” kanske till och med på gänsen till FÖR bra, dom är noga med allt ifrån vad vi äter och hur vi ska motionera inget lämnas åt slumpen och det är kanske också därför som vi mår så bra ; ) Jag vet att min ”fotis” älskar dig väldigt mycket, jag såg att hon fick en tår i ögat häromdagen i stallet när hon fick ett samtal från din ”fotis” som berättade att du skulle flytta ifrån oss. Jag kommer sakna dig oändligt du är min enda bästa vän ( alla andra här i mitt stall är inget att hänga i granen)

Hoppas att du blir minst lika bra omhändertagen av dina nya ”fotisar” jag tror inte det men jag hoppas att dom gör ett gott försök för ”våra fotisar” är bäst i välden.

Jag älskar dig Solis och hoppas att vi ses på någon tävling framöver jag kommer att känna igen dig och gnägga och jag vet att du kommer göra det samma.

Lycka till i ditt liv som blivande stjärna
Puss på mulen
Atlanta

P.s du hade ju en ”rullis” också, lyllos dig….

2018 står inför dörren eller snarare det har redan börjat och på ett bra sätt.
Vi åkte till Sälen mellan nyår och trettonhelgen och det var skönt att få se lite snö, vi åkte skidor och tog även en tur upp på fjället med snöskotern. Det var massor med snö, vitt och fint, snötyngda granar och vackert som bara den.
Alla barnen åker skidor även om minstingen Selma håller sig i barnbacken och åker liften tillsammans med oss vuxna, om hon fick hade hon satt sig i stolsliften ; )

Här hemma har det hänt mycket, vårt bygge som blev klart efter sommaren är vi såå nöjda med, det saknas fortfarande lite saker på väggarna och vi har en trappa som ska målas och några lister men i det stora hela är det helt klart och det känns jättebra.Hästarna mår bra och har ju blivit ett år äldre, Atlanta bli 9, Pokémon hela 18 jordsnurr, Gillian 16 och Winnie blir 3 och är just nu i skrivande stund nere hos Eamon Hickey på inridning. det går bra med hon är väldigt atletisk och vig vilket säkert är en fördel, men jag hade ju gärna sett henne vig som ett kylskåp i allafall i början när man ska sitta upp.

Jag opererade mitt knä efter sommaren och skar bort en pilka i knäleden, jag fick inte rida på 4 veckor och efter det drabbades jag av två ryggskott men två veckors mellanrum, det känns givetvis bättre idag, men jag dras med en elak ischiasnerv som spökar ordentligt hoppas kunna få ordning på det inom kort.

Barnen växer så det knakar och Calvin fyllde 9 år i fredags, Alicia blir ju snart 7 och till sommaren fyller Selma 4 år. Det är fullt upp med aktiviteter. Calvin står för den största delen och om han fick välja hade det nog var både en och två aktiviteter till, men det får räcka med handboll, fotboll och tennis. Alicia går ju på ridskola på fredagar och sedan rider hon Pokémon här hemma minst fyra dagar i veckan. Hon väntar på att handbollen för hennes åldersgrupp ska dra igång så vi får väl se var det slutar. Selma hon vilar sig i form till mammas och pappas glädje.

Ha en fin dag
Kram Tess

Long time no see …
Här kommer i alla fall en liten julhälsning ifrån oss.

Hejsan !
Härliga semestertider, vi startade semestern med 12 dagar i Spanien, i Puerto Banos. Sol, värme och mycket bad, några utflykter blev det med, men nu är vi hemma igen i Sverige. Simon tog lastbilen och åkte med barnen upp till sin mamma på Orust i fredags och i söndags åkte han, Calvin & Alicia vidare till Skara Sommarland, dom verkar gilla livet på campingplatserna och åkte vidare söder över i går, vi får väl se om dom kommer hem i kväll eller om stannar över på fler ställen.
Jag var uppe i Rom i går och hämta hem Selma som stannat kvar hos farmor.
I dag står stalltjänst på schemat, vi ska åka och hälsa på Winnie på betet som ska verkas och i eftermiddag blir det kanske ett bad i poolen.

Det är härligt med sommar och semester, dessvärre känner jag mig fruktansvärt trött, men det kanske bara är så att när man drar ner på tempot kommer allt i kapp. Jag tror kanske att jag behöver vila, men är lite frustrerad av att jag inte har någon energi och ork till allt som jag tänkt att jag ska göra under semester, listan är lång, men jag kanske får bortse från den.

Den 28 augusti ska jag operera mitt knä, det har spökat ganska länge nu, så det ska bli skönt att få ordning på det. Lite nervöst men nödvändigt. Efter operationen får jag inte köra bil på en vecka och inte rida på en månad, jag hoppas att det sedan ska vara bra så jag kan komma i gång igen med ridningen som innan. Winnie ska ju ridans in nu i höst, det ska bli jätte spännande ; )

Häromdagen plingade det till i min telefon, jag fick ett meddelande som gjorde mig varm i hela kroppen och glad, så glad att jag faktiskt fick en klump i halsen och en tår i ögat.
Det stod så här:

Hej Therese & Simon
Jag heter XXXX och kontaktar er för att berätta hur mycket er berättelse om Simons sjukdom PMP (Bukhinnecancer) betytt för mig. I december 2015 fick jag beskedet att jag drabbats av PMP och det var såklart ett väldigt jobbigt besked. Men tack vare google hittade jag er och ytligare en berättelse som ingav mig stort hopp. Nu är det drygt ett år sedan jag opererades på Östra Sjukhuset i Göteborg med den så kallade Sugerbakemetoden och nyss fick jag beskedet att cancern inte kommit tillbaka.
Tack för att ni har delat med er av er resa.

Kram från XXX

Jag blir verkligen berörd och glad att höra när det går vägen för människor som drabbats av denna fruktansvärda sjukdom och lycklig att vi kan hjälpa till även om det bara är så lite som att dela med sig av erfarenheten av hur det gick för Simon.

Det är snart den 23 maj 2017 och då är det 5 år sedan Simon opererades i Uppsala, och det finns alltid risk att några cancerceller överlever behandlingen och att sjukdomen kommer tillbaka i bland efter lång tid, därför använder sjukvårdspersonal ofta ordet färdigbehandlad i stället för frisk eller botad. Men risken för återfall minskar kraftigt efter fem till tio år så om några dagar har vi nått en milstolpe – FEM ÅR !! YIPPIE

Simon mår idag som ni alla vet som känner oss oförskämt bra, han har fått en nytt intresse som började dagen då vi var i Uppsala för först gången och träffade doktor Haile Matheme, som sa: Simon du måste ut och springa för att klara av operationen.
och det gjorde han, han sprang och sprang och det gör han än i dag. Nu är det trail som hägrar på onsdag ska han springa staffetloppet i Göteborg han springer Marathon och i oktober åker han till Kapadokien/ Turkiet för att spring ett ultralopp.

Den 23 maj ska vi fira ordentligt, fira att cancern just nu är borta, fira livet för det ska man vara rädd om.

I helgen har det varit fullt upp på alla plan. I lördags började Alicia spela fotboll, mellan 09.00-10.00 på Rydets gräsplan, det är där man ska spendera lördagsmornarna nu för tiden. Kl.10.00 började vårstädningen på förskolan, så det vara bara att stressa vidare. Jag Alicia & Selma tog städningen medans Simon var med Calvin på Handbolls avslutning. Därefter var det dags för kalas för Calvins del och Simon anslöt och grillade korv med oss på Måsens förskola.

Förra söndagen var det avslutning på simskolan för Alicia, hon var så glad att hon hade klarat av kursen och väldigt stolt över sin nya märken. Calvin hade fotbollscup hela söndagen. Aktiviteterna avlöser varandra det är ett ordentligt pussel som ska pusslas ihop varje söndag för kommande vecka. Vi har faktiskt ”söndagsmöten” varje vecka för att planera och försöka lösa allas planeringar, aktiviteter och önskemål. Oftast går det men ibland behöver man lite hjälp när det inte går att lappa ihop.

I söndags var det Fjordskolans dag, Calvin var med och uppträdde på ”Små Stjärnorna” han och kompisarna sjöng och dansade till Robin Bengtssons Can´t Go On, dom hade tränat ordentligt på skolan och gjorde det jättebra. Sedan var vi med och sålde lotter i lotteriet, vi köpte lite bröd, en hink med potatisplantor och vi fikade och pratade med Polisen som var där och visade upp sin polisbil och svarade på frågor. Jag och Calvin tog en promenad hem när det var slut, en väldigt skön sådan solen värmde i ryggen och det är man inte bortskämd med nu för tiden. När kommer värmen undrar jag, vi har fortfarande vinterjackorna på.

På eftermiddagen tog jag & Alicia en promenad med Pokémon, han är alltid glad att få följa med ut på tur. Vi har en fin ridslinga som kommunen har hjälpt till att sponsra tillsammans med Ridvägar i Onsala som slingrar sig in i skogen just nu är marken täckt av hav med vitsippor så vackert.

ha en fin dag !// Tess

Den 9 maj föddes en liten, liten underbart söt flicka, barnen fick en ny liten kusin och jag blev moster för andra gången. I söndags var vi och hälsade på och barnen fick träffa henne. Barnen tycket det var jättespännande att få träffa sin nya kusin Leonie och dessutom blev vi bjudna på riktigt lyxfika, men glass, jordgubbar, hallon och allt som hör till.

Grattis säger vi till Charlotta & Ola som blivit föräldrar igen och till Aston som blivit storebror. och tack för att vi fick komma på besök.

Just nu tycker jag att det ”står still” men det är klart att det inte gör, det är massa små detaljer som just nu håller på att fixas med och det är klart att jag inte ser allt som görs.
Väggarna är klar och har nu fått fin vit liggande panel, listerna är på plats och även fönsterbrädorna, altandörren kom på plats igår och nu är det faktiskt bara golvet, målningen och en vägg som ska upp, så är i princip vårt nya ”vardagsrum” och gästrum klart.

Nu börjar dom göra klart balkongen och sedan går dom på vår hall och entre på framsidan. den 30 juni ska det vara klart, vi får väl se hur det blir med det.

Till helgen ska Atlanta tävla på Åby igen, det är mycket tävlingar där och det är nära och bra, vi anmälde oss ner till Grevlunda men tyvärr lite sent och då var det 100 reserver på boxarna och även till klasserna, nu har vi fått boxar och elplats men fortfarande är vi inte med i klasserna, så vi får väl åka dit och rida ut, det är ju fantastiskt vackra omgivningar ; )

Om en vecka åker vi till Grevagården på 3-års test med Ulles Doggajolo, vi var i Kungsbacka i söndags och löshoppade det sista genrepet inför testet. Han skötte sig jättebra och var fin på hinder, så det ska bli spännande. Nästa år är det ju Winnies tur.

// Tess

För två helger sedan tog vi med oss fyra av våra närmsta vänner och åkte på en för dom hemlig resa.
Dom fick en packlista och ett datum och tid när dom skulle infinna sig hemma hos oss på Kastanjegården.
Så tidigt på morgonen den 29 april bar det iväg mot okända mål. Vi började med att stanna på Falkenbergs Strandbad för frukost., det blev champagne ute på bryggan och sedan vidare färd mot Lomma och Jenny Sandbergs studio.
Där blev det gruppfotografering och sedan några bilder ute på stranden.

Lunch i Lund och sedan färd mot Blentarp där det var dags att byta om och bege sig upp på hästryggen på Islandshästar. Vi fick en härlig tur på två timmar över stock och sten, utan på fält, in i skogen och över en å.

Efter Islandshästturen begav det sig mot slutdestinationen Ystad Saltsjöbad.
Incheckning, dusch och vila på rummet innan en fantastiskt tre rätters middag på hotellet. Efter middagen blev det bad på takterassen med skumpa i handen ; )

Söndagsmorgonen började med en fantastisk frukost, och sedan samlades vi tränings klädda på stranden. Simon körde ett ordentligt pass med oss och sedan avslutades passet med en lång löpning längs stranden, så härligt. Vi passade på att sjunga för Simon som dagen till ära fyllde år.

Efter träningen blev dusch på rummet och sedan en långpromenad in till Ystad centrum för lunchPromenad tillbaka till Ystad Saltsjöbad för att byta om till badkläder 2 timmars SPA ritual på Creek Experience och sedan spenderade vi resten av eftermiddagen med att bara slappa och mysa i Spa:t. Håkan badade i havet, det såg inte så varmt ut, men han hoppade i och tog sig en ordentlig simtur brr…
På kvällen blev återigen en underbar middag med fördrink på balkongen,

Måndagsmorgon startade tjejerna (Jag, Ulle & Lena) med en Power Walk i dom härliga omgivningarna en timmes härlig promenad och sedan lyxfrukost på det, kan inte bli bättre dessutom sken solen från en klarblå himmel.Vi checkade motvilligt ut från ett helt fantastiskt Ystad Saltsjöbad och begav oss norr ut igen

Vi åkte till Hallandsåsen och Våxtorp där vi åkte Zipline ner från berget, 70 km i timmen 800 meter långt och en bra bit upp i luften ovanför träden, jag måste erkänna att det var inte helt lätt att springa och hoppa över kanten, men när väl det var gjort så var det härligt. Där efter tog vi en sväng i rodelbanan, som barn på nytt.

Hela helgen avslutades med en härlig lunch i solen på Göstas Cafe i Steninge.
Det var en kort version av denna fantastiska helg, paren fick dessutom tävla under resans gång, frågor om alla städer vi besökte, musikquiz, mm. dom fick också skriva på ett avtal innan vi lämnade Kastanjegården där dom överlämnade sig i händerna på värdparet, ett avtal som visade sig vara en bra idé att skriva på enades vi om när vi väl var hemma igen.

Det går sakta med säkert framåt på byggfronten, utsidan är så gott som klar om man bortser från målningen och balkongräcket, vi har blivit av med ett fönster på övervåningen som har ersatts med en balkongdörr, och vips så blev allt väldigt annorlunda. I går tog dom upp väggen mellan utbyggnaden och vårt vardagsrum så nu är det verkligen kaos hemma, det är bannemig saker över, överallt vi har ju först få flytta bort alla möbler och saker från veranda som revs, sedan från tv-rummet där uppe och nu hela vardagsrummet. Köket och vårt sovrum är överbelamrat med saker och jag vågar inte tänka tanken på hur det blir när dom drar gång i hallen, var ska vi göra av allt där?
Idag kommer elektrikern och drar all el och sedan ska det sättas gips och panel på väggen, efter det ska golvet läggas och det ska upp en innerväggen och sedan ska det målas.
Häromdagen när dom tog upp hålet för balkongdörren klippte dom av strömkabeln i väggen så nu fungerar inte tv:n ganska skönt, vi har ju en liten tv i vårt sovrum med SVT och Tv4 så det blir inte mycket tv tittande, faktum är att den saknas inte, det är ganska mysigt på kvällarna hemma, utan vardagsrum, utan tv ; )

Kram på er
Tess

Helgen har varit bra, ganska lugnt och skönt.
I lördags var jag & Ulle och löshoppade unghästarna, lilla Winnie fick följa med och skötte sig jättebra. Hon har verkligen fattat galoppen ; ) Hon har hoppat tre gånger nu så nu blir det ingen mer löshoppning förrän till hösten eller våren inför 3-års testet.
Ett långt sommarlov väntar bakom knuten på bete med kompisarna och sedan till hösten är det dags för inridning. Tänk vad tiden går fort, tycker inte det var längesedan hon kom hem till Kastanjegården 5 veckor gammal, liten och brun.
Efter löshoppningen var det dags att packa och lasta Atlanta & Solan på trailern för att åka till Åby och tävla. Dom hoppade en 130 och var jätteduktiga. Atlanta hoppade så fint med fick ett förargligt nedslag på en bakbom i omhoppningen och Solan var felfri.
Dessvärre inträffade en fruktansvärd olycka på tävlingsplatsen precis när vi kom, vi såg inte själv händelseförloppet utan bara att man tog o hand om en person som låg intill en betongväg på travbanan. Hon hade fastnat och fått longerlinan runt benen nere vid banan, hästen hade blivit rädd och skenat med henne släpandes efter flera 100 meter innan hon slog i väggen och linan släppte. Tävlingen avstannande i väntan på ambulansen och vi fick senare veta att hon var allvarligt skadad. Tänker på alla drabbade och hoppas att detta ska sluta väl.
I söndags var jag och Alicia på simskolan på morgonen det är bara tre gånger kvar nu så snart kanske man få lite sovmorgon på söndagar men då drar väl förmodligen någon annan aktivitet igång i stället. Jag fick även fixat lite inför kommande helg, då vi ska åka i väg lördag till måndag, jag, Simon och fyra nära vänner, dom har ingen aning om vad vi ska hitta på och tur är väl det för då kanske dom inte hade hängt med ; ) Vi har planerat detta sedan i november förra året och det har varit mycket att få ihop och det har känts som om det är så långt bort, men nu är det bara fyra dagar kvar och allt är klart förutom packningen med det ska bli SÅÅÅÅÅÅÅ kul.

Igår var Simon, Alicia & Selma och tittade på Calvins avslutning på Parkouren, jag han tyvärr inte dit, men Simon hade några filmsnuttar som jag fick se när jag kom hem.
Parkouren är slut och nu börjar fotbollen i stället så det kommer att bli handboll och fotboll parallellt ett tag innan handbollen har säsongsavslutning.
Alicia vill så gärna börja spela fotboll och jag har lovat henne det när simskolan är klar.
Så då blir det två fotbollsspelare i familjen under sommar månaderna.

// Tess

Jag är ju oftast ledig på onsdagar, det är ganska skönt med ett litet avbräck mitt i veckan både för barnen och för mig, man hinner komma ikapp lite hemma.
I går var jag uppe i ottan och fixade stallet innan Simon åkte till jobbet, skönt att vara klar med det mesta innan klockan blivit allt för mycket, mockat och klart, fodret fixat och hästarna ute 07.30, då har massa tid över till annat. Jag har en tjej hemma på Kastanjegården som gör sin praktik hos oss, hon går som lärling, så på onsdagar brukar vi ha lite teori och gå igenom allt vi gör på veckorna. Just nu pratar vi om löshoppning, 3-årstest och hur man visar häst för hand. Hon är jätteduktig och det är roligt att få dela med sig av sin kunskap, sedan är det även att ansvar att vara handledare.

Jag slängde ihop en äppelpaj, men vi han tyvärr aldrig äta upp den, så den står kvar hemma kylskåpet ; ) kanske någon som är sugen och vill titta förbi på en fika, välkomna i så fall.

Efter lunch hämtade jag Calvin på skolan och sedan kom kusinerna och hälsade på, det blev pingismatcher och en hel del fotbollsspelande. Vi åt glass i solen och när vinden mojnade så blev det faktiskt fantastiskt skönt på altanen.
Charlotta & Aston tittade förbi och även Fia, Malte & Frans kom förbi, massor med barn fullt i sandlådan och i lekstugan, på loftet spelandes pingis och ett gäng höll till på fotbollsplanen på Kapareskolan. Mysigt !

På kvällen var jag iväg med Atlanta & Ulle på hoppträning för Amanda Ericsson. Hon hoppade fint och det var nog bra med en liten träning innan tävlingen på lördag. Då åker vi till Åby och hoppar en 130.

I morgon är det fredag och då ska jag och Alicia på ridning på Kungsbacka Ridklubb sedan ska Atlantas göras iordning för tävling, lite fredagsmys blir det säkert också.
Sedan är det helg igen….

// Tess

Då var ledigheten slut för denna gång. Simon åkte upp till Rom (Orust)med barnen till sin mamma på påskafton, så jag fick några timmar hemma själv, det är helt otroligt vad mycket man får gjort när man inte har barnen som man behöver passa upp hela tiden.
Jag fick inhandlat ett par nya gardiner till sovrummet, skruvat upp en gardinstång, lade upp gardinerna och vips blev det genast lite omväxling i sovrummet.Jag röjde barnes rum och nere i köket och det bästa av allt, vår lilla, lilla hall som är så full med saker att man knappt ser golvet, där fick jag rensat ordentligt. Jag fick tvättat några maskiner tvätt, och jag fick spenderat några extra timmar med hästarna i stallet. På eftermiddagen köpte jag med mig lite mat och åkte hem till Marion så fick vi umgås några timmar med.

I söndags var jag jag iväg med Winnie på löshoppning, hon hoppade jättefint men som alltid med unga hästar tar bensinen fort slut, hon visade upp sina talanger för åskådarna, bocka och sparka, det kan hon vill jag säga. Hon är vig som en katt. Det ska bli kul till hösten då hon ska ridas in, men först väntar ett långt sommarlov på bete.
Jag tog mig en tur till Millesons och inhandla några buntar tulpaner, det är en härlig känsla med snittblommor på bordet i köket, jag blir glad bara jag ser dom, visst är det fint.

I går var jag uppe med Atlanta i ridhuset, Ulle tränade dressyr för Kajsa, Ulle brukar ju kidnappa Atlanta och träna på fredagar ibland, men då kan ju jag aldrig vara med eftersom jag jobbar, men igår var jag ledig och fick vara med och lyssna och lära. Hon är speciell Atlanta men jag tror att Kajsa tycker om henne lite ändå ; )
Efter träningen åkta jag och barnen ner till Mamma & Pappa, kusinerna från Mora hade anlänt och då är det bråttom. Till mamma och pappa kom även Charlotta, Ola & Aston, dom ska få en ny liten familjemedlem vilken dag som helst, ska bli så spännande att få träffa den lilla tjejen i magen.
Aston & Selma tog sig en tur ner till bryggan och matade svanen Sven han brukar ofta dyka upp och vill ha lite mat, han är ganska tam och om man är försiktig kan ha ta maten ur handen. han har varit där många år nu, det är verkligen mysigt.
Det finns ju massor av svanar men Sven kommer så fort han hör mamma öppna altandörren (om han är i närheten) så får man ta med sig bröd och springa ner till bryggan och där ligger han och väntar när maten är slut så klappar man händerna och då vet han att maten är slut och simmar därifrån.

På eftermiddagen tog jag, Alicia och Pokémon en promenad ner till Finnagården och hälsade på Monika, hon fick en födelsedagskram, vi pratade en stund och sedan promenerade vi hem igen, det var inga varma vindar direkt, kallt som attan. När ska värmen komma undrar jag, åhhh vad jag längtar.
Då var påskhelgen över, en bra sådan om man bortser från avsaknaden av värme.
Ha en fin vecka mina vänner
// Tess