Blog Image

Välkommen till Kastanjegården

Kastanjegården.se

Här kan du läsa om det mesta som händer i vårt dagliga liv om hästar, löpning och mycket annat men också lite om sjukdomen Pmp (bukhinne cancer) som drabbade Simon 2011.

Brev från Ghana

September 2011 Posted on 28 sep, 2011 15:39:55

Idag har vi fått brev från vårt fadderbarn i Ghana det är en 12-årig tjej som heter Haliawa. Hon bor med sin familj i en liten by. det känns jättebra att får vara med och stödja henne och hennes familj och skolkompisar genom att skänka 200:-/ i månaden till alla projekt i deras by. Så nu sitter jag och dikterar ett brev till henne med lite kort från Sverige, men jag får nog fortsätta med det när barnen har lagt sig för Calvin sitter och tittar på Kyrkklockor på Ipaden på högsta volym och Alicia springer runt i sin gåstol och skriker, hjärnan håller på att explodera så snart är det dags att räkna till tio igen ; )

Soo long

// Tess



Trött, trött och åter trött

September 2011 Posted on 28 sep, 2011 15:21:45

ja, det precis vad jag är trött nästan hela tiden, vet inte om det är vädret eller att jag har fullt upp just nu och att Calvin envisas med att vakna mellan fem och halv sex varje morgon. Hösten är ju här i alla fall och på söndag kommer Atlanta hem från betet om jag nu har någon bil….. Ja min bil gick sönder i går suck… jag var på dagis och städande och när jag ska åka hem tycker jag att det låter konstigt i från motorn, så jag öppnade motorhuven och inser att något är väldigt fel så efter ha varit hemma hos pappa och sedan lämnat den på verkstaden där man misstänker att något lager har skurit, blivit hämtad av pappa och sedan monterat bilbarnstolar hela kvällen i mammas nya bil för att få hem barnen så hade klockan blivit 21.30 så det är trötta barn i dag.

Simon är i Sundsvall och kommer hem i morgonkväll och på fredag åker han med barnen till Rom, jag ska på 35-års fest på lördag och som sagt på söndag ska lilla Atlanta få komma hem.

Idag har jag och Alicia varit i Kungälv och hälsat på Simons mamma en snabbis medans Calvin var på dagis. Vi åt pannkakor till lunch och sedan blev det en liten tur på stan, jag hittade en underbar liten affär som hette Tant Grön och där hittade jag ”BAMSEN” ni vet Lotta på Bråkmakargatan, hennes underbara nallegris som heter Bamsen en sådan hittade jag och jag har verkligen letat efter just en Bamsen, så den fick snällt följa med hem från Kungälv.

I dag har jag också pratat med trafikverket, (jag börjar bli känd där nu) Det är ju så att ligger man inte på får man heller inget veta, så jag börjar bli en sådan där jobbig person som bara ringer och tjatar hela tiden, men jag är väldigt trevlig ska ni veta än så länge i allafall. Eva som hon heter frågade om inte Martin hade ringt oss och genasat börjar man ana ugglor i mossen, vi börjar nog mer och mer förstå att det är ganska kört.

– Ja ha Martin har inte ringt er?

– Nej han har inte ringt, men jag pratade med honom för inte så längesedan fast då pratade vi bara om utgrävningarna på vår tomt.

– Ja vi har pratat om er på mötet, men inget är ju bestämt ännu så vi vet inte så mycket men jag lovar att ringa så snart vi vet ( Yea right ! ni vet precis)

– Tack det var snällt, det är ju väldigt stressande att leva så här och inte veta om man ska få bo kvar i sitt hem.

– Ja , jag förstår men jag lovar att höra av mig så fort vi vet.

– Tack och Hej

Ja det låter nästan likadant varje gång, helt onödigt att ringa, men jag har intalat mig att om man inte bryr sig blir man bannemig överkörd så det stänker om det. Så jag fortsätter helt enkelt att ringa till Trafikverket.

Räkna till tio väldigt långsamt, det är något som drabbat mig säkert tio gånger om dagen den senaste veckan, tålamod behöver man massa av när man är småbarns förälder och när man har bytt 12 blöjor på en dag vara av 6 fulla med bajs, har ungar som är i trottsåldern och man gör inget annat än att laga mat och plocka upp leksaker hela tiden och om mjölken är slut då ska man ta på ungarna kläderna, mössor, skor och jackor, knö ner dom i vagnen eller in i bilen och när man äntligen har knäppt fast dom har den ena bajsat, så då är det bara in med ungarna igen och börja från början, upp till affären och när man äntligen är hemma igen insåg man att det som vanligtvis tar 5 minuter när man är själv tar en timme och fem minuter men barnen pust…, men det är bara att gilla läget man har ju valt det själv och det är ju värt det konstigt nog.

Nog om blaj för idag mina vänner.

Kram Tess