I går var vi nere på Tjolöholm och badade. Simon och barnen gick upp till Cafét vid näckrosdammen och köpte glass och när dom skulle tillbaka sprang baren ned för den branta gräsbacken nedanför slottet och lilla Alicia trillade och slog en kullerbytta. Hon började skrika ajajaj och var ledsen ganska länge efteråt, Alicia är oftast en ganska tuff tjej. Hon trillar och slår sig men reser bara på sig och springer vidare så hon är ganska tålig om man jämför med Calvin. Jag fick känslan att något inte var som det skulle men det var svårt att härleda det till något speciellt ställe, hon sa ajajaj när jag skulle hålla henne i handen osv. Jag tyckte att armen hängde lite konstigt men hon använde den och i bland verkade det som om allt var bra.
Jag ringde ändå sjukvårdsupplysingen som tycket ett vi skulle åka in till Akuten och be någon titta på det.
På Akuten var det nästa ingen kö alls i det fina vädret och vi behövde inte vänta särskilt länge innan vi fick komma in, jag förklarade för tjejen i receptionen om vad som hade hänt och att jag vet inte var hon har slagit sig eftersom jag inte såg vad som hände, men att hon verkade ha ont i armen. Vi fick komma in på ett väntrum – ”så slipper ni sitta där ut och bli smittade” sa sjuksystern, och det tackar man för.
När läkaren kom fick jag snabbt redogöra igen vad som hänt jag sa också att jag tyckte att hon var lite påverkad, normalt sätt brukar hon vara ganska vild och springa omkring.
Läkaren klämde på hennes vadben och sedan klämde han på den vänstra armbågen och då reagerade hon med att dra den intill sig.
– Ja det är armbågen, vi får röntga den
Som tur var, var dom väldigt snälla på röntgen och stannade kvar så att vi slapp åka ner till Varberg, eftersom dom stängde 16.00 och vi var där 16.10.
Alicia skrek som en stucken gris när vi skulle röntga armen, och tillslut fick dom kalla på en extra syster för att hålla fast henne, usssh det var inte roligt, men det måste göras.
Vi fick sitta ner i väntrummet, och sedan ville dom även röntga andra armbågen för att ha något att jämföra med, så det vara bara in igen och samma procedur.
Tillbaka till läkaren som bara sa. – Det såg bra ut med vi ringer er i morgon bitti, du ser ju själv den ungen har inte brutit något hon går ju helt obehindrat.
Men jag kan också GÅ helt obehindrat fast jag har ont i armen!
I går kväll vid 21-tiden ringde dom från sjukhuset och jag misstänker att någon annan läkare också titta på bilderna och dom såg bra ut så det ska inte vara några problem meddelar sjuksyster mig, men när jag säger att armen är inte bra, hon har fortfarande väldigt ont och kan inte lyfta den vänstra armen över huvudet den liksom bara hänger, säger hon att vi får komma in i morgon bitti igen.
I morse vid 08.00 tiden åkte Simon in med Alicia igen till Akuten, nu vid 10.30 tiden hade dom fortfarande inte träffat någon läkare men fått information om att man helst inte vill röntga små barn, Ja ha, så för att läkaren i går inte skötte sitt jobb och inte kollade ordentligt så gör man inget idag, om han kanske hade tagit av henne tröjan eller kanske bara klämt lite längre upp, eller sett om den var svullen eller bett henne hålla upp armarna så kanske han hade kunna röntga hela armen på en gång i stället.
Nu behöver det ju inte vara så att den är bruten, men något fel är det och då tycker jag att man reder ut det ordentligt, om vi nu åker därifrån utan att röntga armen och det sedan visar sig att den var bruten, ska hon få gå med det då??? eller hur tänker dom. Hur som tyckte jag att läkaren på akuten var väldigt nochalant, han slutade nog 16.00 och ville gå hem…
Vi får väl se vad som händer idag men ett bra bemötande och en fullgod undersökning är väl det minsta man kan begära oavsett bruten arm eller ej… GRrrrr
