Blog Image

Välkommen till Kastanjegården

Kastanjegården.se

Här kan du läsa om det mesta som händer i vårt dagliga liv om hästar, löpning och mycket annat men också lite om sjukdomen Pmp (bukhinne cancer) som drabbade Simon 2011.

Så känns det

Simons Sjukdom Posted on 06 nov, 2012 21:58:07

Snart är det ett år sedan vi var på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för första gången och träffade Haile Matheme. Det känns så skönt att operationen är över, konstigt nog är det inte så att alla tankar bara har försvunnit, innan operationen tänkte jag på Simon och hans sjukdom flera gånger om dagen och veckorna innan operationen flera gånger i timmen. Idag blir jag påmind varje gång jag ser Simons ärr på magen och även så fort jag ser en annons för cancerfonden. Jag blir påmind när jag av någon anleding råkar slinka in på någon sida på internet som handlar om människor som drabbats av samma sjukdom, och jag blir väldigt illa berörd av detta.

Tankarna och funderingarna kommer nog att leva kvar väldigt länge och oron om att det ska komma tillbaka finns där också väldigt, väldigt ofta, så fort Simon tar sig över magen blir jag livrädd och får ont i hjärtat. När jag ser på våra barn, tänker jag i bland, – snälla gode gud låt dom slippa att drabbas av denna fruktansvärda sjukdom och självklart önskar jag inte någon annan det heller. Det 23 november är det 6 månader sedan Simon genomgick operationen i Uppsala, det är dags för den första magnetröntgen och även dags att ta nya blodprover.

Var rädda om varandra man vet aldrig när man biter i körsbärslikören i chokladasken.

” Life is like a box of chocolates, You never know what you´re gonna get”

Kram Tess



Inlåst i Bilen

November 2012 Posted on 06 nov, 2012 20:37:18

Ja herregud, det är ju inte sant, inlåst i min egen bil ! Men det hände faktiskt i morse.

Jag hade packat in barnen i bilen och skrapat rutorna och var lite lagom sen, hoppar in i bilen och när jag kommer ner till stallet är grindarna stängda, jag kör fram till grinden, lägger ur växeln och i med parkeringsbromsen och öppnar dörren, men där tog det stopp!

Dörren gick inte att öppna, jag försökte med att låsa och låsa upp, rycka i handtaget trycka på dörren, låsa och låsa upp med nyckeln, men dörren förblev stängd… hmm den kanske har frusit för det var ju trotts allt minusgrader ute, drar på värmen för fullt och väntar och väntar, inget händer förutom att barnen som sitter i full vintermundering börjar klaga på att det är varmt, här sitter jag utanför stallet i bilen och kan inte komma ut på vägen för grinden är stängd och bildörren går inte att öppna.

Tillslut får jag helt enkelt krypa över barnstolen med Alicia i öppna passagerardörren och åla mig ut med huvudet före och sätta händerna i geggamojan på vägen, det tog lite tid och den som såg detta måste ju ha skrattat ihjäl sig, en barbamamma på väg ut ur bilen över en unge viken syn ….. hahahah , men det tar inte slut där ska jag säga.

Ut och öppna grinden, in i stallet och tvätta av händerna och ena knät som hamnat i geggamojan när jag kommer ut till bilen går plötsligt dörren att öppna, Yippi ! det har nog tinat, i väg till dagis och vad händer på dagis, jo samma sak. Det är inte sant, jag ska behöva göra hela ”barbamamma saken” igen på dagis under rusningstid…. NEJ, NEJ jag vägrar ! I stället kommer jag på idén att försöka få ut Calvin ur bilen så han kan öppna dörren och det lyckas efter en liten stund, då han får av sig bilbältet själv.

In på dagis och vad säger barnen – Fröken vet du vad mamma har gjort ? – hon har krupit ur bilen över Alicia hmmm så jag får dra historien igen och skämmas lite.

Ut i bilen igen och vad händer jo bildörren går att öppna och jag hoppar in drar i gen dörren och NEJ den går inte att öppna, hur ska jag nu göra på jobbet….. Ska jag behöva köra barbamamma saken igen mitt inne i centrala Göteborg på Schillerskas parkering, hoppas det inte är fullt då kommer jag ju inte komma ut eftersom man behöver öppna hela dörren och det går ju inte om det står en bil intill, hmm jaja.

Jag kommer på att jag ringer till Bilia i Sisjön, så kan jag köra förbi där innan jobbet och få hjälp med dörren, service teknikern som heter Mathias upplyser mig om att det inte finns någon tid förrän på torsdag och jag ser framför mig Schillerska parkering. NEJ jag vill inte. Innan han lägger på säger han – du har inte funderat på att veva ner rutan och öppna dörren ? Nej inte just den lösningen dök upp i mitt huvud, men tack ska du ha !!!

Japp så kan det gå en helt vanlig tisdag

Ha en skön kväll

Kram Tessan