Kan man bli så trött att man helt enkelt trillar ner och dör? Så känns det just nu.

I går var det ju onsdag vilket innebär min ledig dag, men eftersom jag fick vabba i tisdags och även i dag var jag tvungen att ge min in till jobbet i går för att få undan lite saker som helt enkelt började bli brådis. Simon kom hem vid 15.00 tiden och jag stack direkt, checkade in på jobbet vid 15.40 (helt klart skön att inte åka i rusningstrafik) vid 19.30 tiden fick det vara nog. 19.55 sladdade jag in på Kungsmässans parkering för att inhandla en sänglampa till Calvin som jag lovat för att han tog sin medicin och som jag nog har lovat honom ett bra tag nu. Hem med lampan, ut i stallet för att fixa hästarna, in i gen och fortsätta jobba med arbete som jag tagit med mig hem från jobbet och just då, kl 22.00 vaknar Alicia och skriker som en stucken gris tar sig för öronen och det går helt enkelt inte att få tyst på henne, ger henne en alvedon och tillslut somnar hon i vår säng, stackarn.

kl 23.45 vaknar hon igen och samma visa, men den här gången går det inte att få henne att somna om hon verkar ha väldigt ont, så jag bestämmer mig för att åka in till akuten i Kungsbacka ( i hopp om att få någon sömn över huvudtaget) Där stänger dom kl.24.00 och när jag tittar på klockan är hon 00.40 – skit, jag inser att jag kommer att få åka vidare till Östra (igen)

Tjugo över ett är vi framme på Östra tar en nummerlapp och slår oss ner i väntrummet, det känns inte som om det är jättemycket folk i kö, men skenet bedrar. Efter en timmes väntan får vi komma in i ett rum och träffa en sjuksyster som skriver in Alicia och jag får redogöra för vad vi söker för. Hon tittar på mig och upplyser mig om att det är 10 barn före Alicia vilket innebär sådär 7 till 8 timmars väntan så någon gång vid 9-10 snåret i morgon bitti kan vi kanske få hjälp. Herregud jag kan ju inte sitta med Alicia där hela natten och morgonen. Sjuksköterskan erbjuder mig att ge Alicia en ordentlig smärtlindring och att vi sedan på egen risk får lämna sjukhuset och åka hem. JAg får skriva på papper om att vi väljer att åka hem, men hon råder mig till att söka läkare i morgon bitti på vår vårdcentral i Onsala. Hem igen och som tur är somnar Alicia i bilen, jag funderar på om jag ska köra en omväg hem för att hon ska få sova men inser att när klockan är halv fyra på morgonen är man rätt trött, så det blir raka vägen hem med ett stopp på Statoil för att köpa välling.

Efter 2,5 timmars sömn vaknar Calvin vid 7-tiden, tack och lov att han inte vaknade 6 idag, då hade jag gått under, Han är ändå snäll och låter mig ligga kvar i sängen, tar själv fram kläder i sin garderob och tar på sig dom till klädracet på Bolibompa.

Vid 8-tiden när Alicia har vaknat åker vi upp till Vårdcentralen där vi får besked om att det är fullt, det finns inga mer läkartider idag, ni får vara här vid 7-tiden i så fall, Tack för den….. Jag har ju varit uppe nästan hela natten. Vi får snällt packa in oss i bilen igen och åka vidare till Närakuten i Kungsbacka där jag varit tidigare på natten, där är det tack och lov ingen väntetid utan det tar max en timme allt som allt. Calvin hämtade mamma upp på vägen till Kungsbacka så han slapp följa med dit i allafall.

På Närakuten visade sig att Alicia likt Calvin har kraftig dubbelsidig öroninflammation och det blir penicillin även till henne. 3 gånger om dagen i fem dagar, innebär att jag ska tvinga i dom detta 30 gånger dom närmsta fem dagarna. Det är helt omöjligt. Calvin börjar ge med sig lite och inser att han inte kommer undan, men utnyttjar däremot situationen genom att förhandla till sig diverse godissaker och annat. Alicia kräks i stället upp det och jag undrar i mitt stilla sinne NÄR, NÄR ska någon komma på hur man får medicin att inte smaka rävgift. Det behöver inte vara gott men i allafall lite bättre.

Nu i kväll har jag varit på en Fotokurs på Scandinavium Photo I Mölndal, men det tar vi en annan dag, det var bra i allafall.

Sov Gott

// Tess