Här ligger jag på soffan en helt vanlig tisdag och tar det lugnt. I dag har jag varit nere i Varberg och gjort ett fostervattenprov. Jag har varit lite nervös inför detta då jag har en viss sprut och nålskräck så jag är glad att det är över.
Klockan 08.30 skulle jag infinna mig på avd.1B på Varbergs Sjukhus och eftersom Simon ligger hemma och är vrålförskyld var min syster väldigt gullig och följde med. Jag hade inte velat åka själv, så tack snälla syster yster.
Vi fick vänta en stund i väntrummet innan vi blev inkallade till läkaren som var en äldre Dansk herre han var lugn och kändes pålitlig. Han förklarade hur det skulle gå till och vilka risker det fanns så att jag var väl införstådd med detta, han förklarade att det kan börja läcka fostervatten ur det lilla hålet som han skulle göra och tyvärr kan man ju inte laga det, och att jag skulle hålla mig i stillhet resten av dagen, inget städade och bärande. Jag behövde inte ligga i sängen men skulle ta det väldigt lugnt då det första dygnet var det mest kritiska.

Jag fick lägga mig på britsen och sedan fick vi se den lilla krabaten på ett ultraljud, han mätte huvudet för att säkerställa att 15 gångna veckor verkligen var rätt och riktigt då men efter det minskar risken för missfall. Efter detta kom en sköterska med gröna dukar och tvättade magen med Diskutan och sedan var det dags för ”hugget” ; )

Jag tittade inte på nålen, den var väldigt tunn och väldigt lång. Jag försökte att fokusera på skärmen där man såg det lilla fostret i livmodern och allt fostervatten, man såg tydligt nålen när den stacks igenom magen. Dessvärre blev det något tryck i nålen vilket gjorde att det inte gick att suga ut något fostervatten, typiskt att det ska hända mig, så det tog lite längre tid än väntat och han fick trycka nålen lite fram och tillbaka, men tillslut gick det bra. Konstigt nog gjorde det inte ont, det är klart att det blev ett ryck när nålen stacks ner, men det gjorde inte ont, det var mest en väldigt obehaglig känsla.

– Då var allt klart, men så är du ju Rh-negativ, så då vet du kanske att vi måste ge dig en spruta i rumpan innan du går hem.

– ja den lilla detaljen ja, den sprutan har jag ju fått några gånger innan, och den sprutan vara värre än hela fostevattenprovet, det svider nått så in i bänken och dessutom tar det en jäkla tid att få i allt.

Så nu ligger jag här i allafall med ett plåster på magen och ett plåster på rumpan och tar det lugnt.

Tidigast på fredag men snarare på måndag/tisdag näst vecka kommer svaret hem i brevlådan i ett kuvert, om inte något skulle avvika vill säga, för i så fall så hör dom av sig via telefon. Vill vi sedan veta om det bor en lite kille eller tjej i magen så är det bara att ringa till Helena på MVC så står det så fint i våra papper.

Skönt att det är gjort och hoppas inte att man får ta ställning till något som man inte vill.

Ha en skön dag !
Kram Tess