.. och stallet är så gott som KLART !!!! Äntligen, vi har verkligen slitit många, många kvällar och nätter för att få det klart och jag är SVINTRÖTT kan jag säga, kan man dö av trötthet ? i så fall känns det som om jag skulle kunna göra det. Tänk att min man och min föräldrar har hjälpt mig med detta enorma projekt, TACK! känns futtigt att säga, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gottgöra dom, för det går inte.

Klockan är snart nio och jag ligger i sängen, sååå skönt. Barnen sover gott i sina sängar, hästarna står och äter sin kvällsmat i stallet och ute på fältet går beteshästarna och myser, i morgon är det skola och dagis, och på tisdag börjar jag jobba, det ska bli jättekul, men det känns alltid lite stressigt innan man har kommit in i alla rutiner.

Idag har varit en härlig dag, jag har hunnit njuta en hel del, den har inte bara svischat förbi som många dagar gör, utan jag har verkligen funderat på hur lyckligt lottad jag är.
Jag gick upp i morse i och för sig nästan medvetslös när klockan var 6, var ute och fodrade och mockade stallet, väldigt rofyllt, tog mig en sväng ut på fältet och hälsade på beteshästarna. Jag har varit och tränat markarbete för Marita och Atlanta gick så bra, det var ett rent nöje att rida och man blir sådär lycklig när det går bra, efter träningen tog jag mig en simtur i poolen med barnen, så skönt. Att ligga där i det varma vattnet, titta sig om kring, nypa sig i armen för att förstå att här bor jag, i mitt drömhem, tittar mig omkring och ser mina fina hästar betandes i hagarna runt husknuten, ser vårt fantastiska växthus som är en fröjd för ögat, tittar på mina tre friska älskade små barn och Simon som plaskar runt i vatten, funderar över att jag har en fantastisk familj och släkt och massa härliga omtänksamma vänner, det är det inte alla som har och man tar lätt allt föregivet och att det alltid ska vara så.
Samtidigt får jag dåligt samvete, det finns så många människor i världen som inte ens har tak över huvudet, mat på bordet, är sjuka och drabbade av naturkatastrofer, flykt, svält, krig, och elände.

Det finns en bild, som alltid kommer upp på min näthinna när jag börjar fundera på allt som händer i världen och det är denna

Det är en av dom värsta bilderna jag sett, den berör mig oerhört. Tänk om det var Calvin, Alicia eller Selma som låg där. Fruktansvärt…
Jag kommer alltid att tycka att man ska hjälpa människor som har det svårt, det spelar ingen roll hur man ser ut eller var man kommer i från. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Jag önskade att jag gjorde mer, vi har ett fadderbarn i Ghana och vi skänker pengar väldigt ofta till cancerfonden, men jag önskade att jag kunde hjälpa mer och fler. Jag hoppas helt enkelt på mer kärlek i världen och jag hoppas att jag kan bidra med det även om det bara är en liten, liten gnutta.

Ha en skön Söndagskväll !
Kram Tess